• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

En liten babyhand i min

Igår kom alla barn ut och hälsade på, för sent julfirande med en av våra pojkar och hans sambo. Och hund förstås. De stannade kvar till idag och det är så fint att se våra vuxna söner tillsammans. Att vi får fortsätta att vara en del av deras liv och ha kul med dem. Med deras partners och (jo, det slår det mesta jag har varit med om) lilla Stella the grandchild. Denna lilla tjej, som jag fick hänga med alldeles själv hela morgonen. Vilket mys, med en liten babyhand i min. Hur fint kan livet vara egentligen?

En liten baby måste vara det mest mindfulla man kan ägna sig åt? Jag kan sitta och fascineras av hur oerhört smart och stark och rolig och söt och alldeles alldeles underbar hon är utan att ha någon som helst aning om att klockan går. Om den gör det? Det är inte förrän resten av gänget kommer uppsläntrande en efter en som jag förstår att dagen är på gång. Med en liten babyhand i min står tiden still. Och jag har ingen längtan efter att sätta igång den.

en liten babyhand i min, stella the grandchild
med lilla Stellas hand i min står tiden still

Mamma och farmor, same och så himla olika

Förresten, det här med att vara en del av sina vuxna barns liv. Det är skitcoolt, även om jag ibland antagligen tror att jag har en större del i deras liv än vad jag har. Jag kan till exempel fortfarande (de är 28 och 26) tycka att det är jättekonstigt att jag inte känner alla deras kompisar eller vet vad de gör varenda kväll eller helg. Då måste jag liksom bromsa mig. Inse att jag visserligen är deras mamma. Men, de är vuxna. Lever sina liv. Fattar sina beslut och gör sina val. Kloka val dessutom.

Livet va? Helt ofattbart att jag en gång höll våra söners små babyhänder i mina händer. Jag undrar om jag var så i stunden och njutet av det då? Om jag lät tiden stå still, som jag gör med Stellas lilla babyhand i min? Jag kommer inte ihåg. Men det är väl som det ska det också? Det är en sak att vara mamma. Och en helt annan att vara farmor. Men en sak är samma och det är att det är så himla fint att få vara med om att vara både det ena och det andra.

Vi ses snart igen! Tills dess: heja livet.
Kram Malin Lundskog

Mer om Stella hittar ni bland annat här: barnbarn

5 januari, 2025 av Malin Lundskog Leave a Comment

Reader Interactions

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • De vulgära latinarna är finurligt gemena
  • 124: I Got Life …
  • Bokquiz med Malin Lundskog
  • Gammal sjö och nya humrar
  • Den konstiga skoj-skvadern är klådfri
  • Är det galenskap jag håller på med?
  • 123: Love is All Around …
  • Hit leder den protogermanska kulturen
  • 122: Red Headed Woman …
  • Årets hummerpremiär

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday