En underbart tantig lördag

Min runstreak-kompis Sandra hörde av sig igår och sa om jag hade vägarna förbi fick jag komma och plocka blommor. Jag tog mig vägarna förbi Öckerö, där hon bor. Och plockade dahlior. Hur ofattbart vackert är det inte med dahlior? Kolla in buketterna jag har hemma nu! Blev så inspirerad att jag har haft en alldeles underbart tantig lördag med dahlia-tankar, omplantering och skorp-bak.

Jag blev som besatt och har nu ägnat ett par timmar åt att planera rabatter här hemma. Herregud. Ett besök på en dahliaodling i Nossebro, där man kan gräva upp sina egna knölar, har jag också planerat in … Undrar ibland varför jag nödvändigtvis ska bli besatt? Ska jag bli en sån där duktigt människa som gräver upp dahliaknälar och förvarar inomhus under vintern innan de ska sättas till våren igen? Återkommer när jag har facit i hand, he he. Någon som har tips på dahliaodlande tar jag tacksamt emot det förstås.

Tantfeeling bland stockrosor och kardemummaskorpor

Som om det inte räckte med planteringsplanering. Jag fick feeling för tanteriet och flyttade på några stockrosor också. Fröna till dem tog jag från blommor som växer runt omkring på ön och tryckte ner i jorden för något år sedan. Enkelt är min melodi. När jag inte blir besatt, vill säga …

Tänk att det kan bli något så här fint av ett torkat frö som jag bara tryckte ner i jorden och sedan inte har brytt mig om?

Ja, sen fastnade jag i trädgården en stund. Grävde upp och klippte ner och flyttade om och hade mig. Som vanligt utan handlar. Jag gillar verkligen att sätta fingrarna i (den magra) jorden och skita ner mig. Och tyckte att kardemummaskorporna jag bakade idag smakade extra gott när jag smakade på dem med jordiga händer. För jo, jag bakade även kardemummaskorpor. Är det underbart tantigt? I alla fall tänkte jag mycket på mormor när jag bakade skorporna idag. Vet inte om jag någonsin har bakat sådana förut? Bara ätit mormors. Och mammas. Men idag. När jag ändå var inne på det här med att vara tant då gick jag visst all in.

PS. Har jag berättat att Sandra kallar vår runstreak för tantstreak? Då passa det ju in att jag sprang i morse också …

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA tanten!
Kram Malin Lundskog