En vanlig ursäkt jag gärna slipper höra

En vanlig ursäkt jag gärna slipper höra är: Lätt för dig att säga! Lätt för dig att göra! Lätt för dig som har allt serverat på silverfat, som tycker att löpning är kul, som vaknar på rätt sida, som har en man som lagar mat, som gillar att vara utomhus, som är glad, som har lätt för dig, som är social, som inte är allergisk, som gillar sallad, som … allting verkar så enkelt för! Vet du, det där med att det är lätt för mig är ingen ursäkt för dig. Eller hur?

Skönt att skylla ifrån sig …

Nej, det är inte så lätt alla gånger. Särskilt inte att skaffa sig hållbara och hälsosamma vanor. Och då kan det vara så himla skönt att skylla på andra för att slippa. Skylla på att det är så enkelt för andra att träna, sova, gå upp på morgonen, le och allt vad det kan vara en längtar efter att göra. Genom att skylla på hur enkelt det är för andra slipper en själv undan, av någon outgrundlig anledning. Varför ska jag behöva lägga energi på något som går så enkelt för någon annan, liksom?

Men, en vanlig ursäkt jag gärna slipper höra tar inte dig någonstans.

Låt mig höra det här istället:

Wow, vad härligt för dig att du har hittat vanor som gör dig glad, fri och stark! Hur har du gjort? Vad skönt att du tar dig an livet med lätthet, hur får du till det? Hur har du fått till rutiner kring din träning? Den typen av frågor boostar inte bara mig och andra som (faktiskt!) har jobbat en hel del för att skaffa (och behålla) goda vanor, den kommer också att göra att du får en helt annan inställning till möjligheterna för dig att också skaffa dig de där hälsosamma vanorna du vill ha. Kan vi, kan du! Eller hur?

Sanningen bakom mina hälsosamma vanor:

Jag spelade fotboll i min barn- och ungdom. Älskade det! Att slita fysiskt för den sköna känslan av att göra mål, dribbla bort en motståndare och krama lagkompisarna efter seger (tror inte att vi kramades efter förluster?), den blev jag medveten om tidigt och det är klart att det underlättar att veta att en själv kan åstadkomma något. Men det funkar också att härma andra!

Men som jag avskydde löpning …

Jag hatade att springa! Förutom efter bollen alltså, men när vår tränare sa att vi skulle löpträna, ville jag helst inte gå på träningen. Så visst, disciplinen att träna även om jag inte känner för det har jag med mig från den här tiden. Men kärleken till löpningen, den har vuxit fram genom enträget slit. Faktiskt!

… och älskar godis

Jag älskar godis. Och kakor. Och glass. Har aldrig mått dåligt för att jag har ätit för mycket sötsaker, är som gjord för att môla godis tror jag. Vägde tresiffrigt under min första graviditet, även om jag rörde på mig massor under tiden. Och sedan ville jag skylla min övervikt på gener och stora fotbollsmuskler … Och på att andra hade det så himla lätt, som bara rasade i vikt när de ammade. Inte jag inte! Tyckte synd om mig själv ett tag och resan ned i vikt var inte lättare för mig än för någon annan. Ville gärna tro att den till och med var jobbigare för mig än för andra …

Jag pluggade och fick jobb som kommunikatör/informatör efter magisterexamen och ville verkligen visa mig på min allra vassaste sida på jobbet. Och hemma. Särskilt utåt. Snyggt hem, fin trädgård, välartade barn, karriär, saftning, syltning och koll på läget. I alla lägen. Så … jag brakade in i den vägg, som inte var så berömd på den tiden (cirka femton år sedan), hamnade i en utmattningsdepression och trodde verkligen att jag aldrig någonsin skulle komma tillbaka till ett härligt liv igen. Livet som var så lätt för alla andra?

Och resten är historia?

Och på den vägen är det. Typ! Jag har tränat på att gilla löpning, jag tränar (ja, i presens) på att inte äta godis i tid och otid, jag har tränat på att lägga tid på att vila och sova och jag tränar på att hantera motgångar genom att våga möta dem. Jag är tacksam över all träning jag lägger och har lagt ner för att skaffa mig de hälsosamma vanor jag har idag.

Det är inte förrän de beteenden jag vill och behöver ha blir till vanor som det blir enkelt!

Så du kanske har rätt i alla fall, du som säger att det är lätt för mig att säga – men du ska veta att det ligger en hel del slit bakom de vanor som nu gör att mitt liv är riktig gôtt att leva. (För det mesta …) Så en vanlig ursäkt jag gärna slipper tar ingen någon vart, varken dig eller mig.

Historia och utbildning!

Okej det här är inte hela sanningen, men ganska stora delar av den. Det jag inte berättar här är all energi jag har lagt på utbildning inom hälso-området, som mental träning, personlig träning, gruppträning, löpcoachning och målbildsträning. Bland annat. Men det kan vi väl ta en annan gång? Men visst är det orsaker till att ”lätt för dig” är en vanlig ursäkt jag gärna slipper

Vill du sluta ursäkta dig?

Vill du också komma hit? Börja med att läsa min bok GLAD FRi STARK – i den hittar du fina verktyg till att skaffa dig goda vanor. Vill du undersöka dina ursäkter närmare? Kolla in Skapa ditt drömliv som släpps 22 februari.

I det webbaserade programmet Tjejgänget 2.1 (går två gånger/år) jobbar vi massor med ursäkter. Självklart kan du anlita mig som bollplank när du är ute efter att skaffa dig rimliga och hållbara vanor. Boka in dig på Hälsopepp med mig. Som sagt: kan jag, så kan du!

Nä, ja ä int bitter

Det kan låta som att jag är bitter, men inte alls. Jag önskar innerligt att du, om du nu är hon som tycker att det går så lätt för alla andra, hittar vägen till ett härligt hälsosamt liv, öppnar upp för möjligheten att lära av dem som har gjort resan innan dig och också känner kraften i kan de, kan jag!

Och det är därför ”lätt för dig att säga” är en vanlig ursäkt jag gärna slipper höra. Ja, sånt här tänker jag på idag. Vad tänker du om det?

PS. vill du läsa mer om ursäkter har jag bloggat om det förut. Bland annat här:
Alla våra ursäkter – vilken är din bästa?

Jobbigt när det blir som du tänker

Ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//M