Ett ja till kärleken, till varandra och till hela livet. Ofattbart på så många sätt (hur kan jag ha så vuxna barn till exempel?). Och ändå inte. Min äldste son har gift sig och världen har blivit en fru Lundskog rikare. En alldeles, alldeles underbar en. De är underbara var och en för sig, Albin och Vendela, men tillsammans? Alltså wowowowowowow! Tillsammans är de två helt fenomenala och det är precis så det ska vara.
Ett ja till kärleken
Tänk att ett så kort ord som ja kan innehålla så mycket. Innebära så mycket. Locka fram så oändligt många glädjetårar. Visst är det vackert? Och ömtåligt på samma gång. Ungefär ganska exakt som livet självt.
Men nog om mina filosofier om ordets betydelse, häng med på en bröllopsbonanza i bildform istället. Hoppas de säger mer än mina ord, de här bilderna. Eller, det gör de. För jag har inga ord för hur ofantligt härligt det är att se sina barn så lyckliga, älskade och in i hoppsan glada. Jag har inte heller några ord för hur sanlöst kul det var att de dessutom bjöd upp till tidernas fest här på Knippla. I precis rättan tid. Tre dagar efter branden grät vi igen. Av glädje och tacksamhet.
Scott Sheeran (Ed´s brorsa) laddad o klar 
MIna svärföräldrar får skjuts till vigseln 
jag guidade gästerna till vigseln 
som det flaggades! 
en blivande svärmor på g 
min fina mamma 
om utsikterna var goda? 
Utsiken från bröllopet till Marstrand 
min pojk! På väg att bli gift 
Här kommer hon! 
I väntan på bruden 
hur vackert? 
sagolikt, eller hur? 
underbart gäng 
Brorsan levererade ring! 
De sa JA! 
Med vinden i slöjan 
Albin och Vendela 
bäst är vad de är 
Tack o hej? 
min coola lastmoppe i bröllopsutstyrsel 
här kommer de! 
brudbuketten 
min store kille, hans fru, min lille killes flickvän o min lille kille 
sicket kalas de bjöd på 
min man, jag (som hade slarvat bort mina vanliga glasögon he he) och lillebros Jacob
Känslostormarnas vecka
Bröllopet som gjorde mig till svärmor (snälla nån, kan vi bara sluta att belasta det ordet med elakheter och bittra budskap?) ägde rum här på Knippla. Tre dagar efter branden (den kan du läsa mer om här). Ja, ni fattar? Sorgen efter restaurangen, Sveriges minsta och bästa Coop och en naturlig mötesplats hade inte hunnit att lägga sig. Tröttheten efter släckningsarbetet var inte utvilat. Alltså: känslostormarna den veckan hade orkanstyrka. minst. Tajmingen kunde inte vara bättre! Jag menar, vad är finare än ett ja till kärleken egentligen? Och det är kontrasterna som gör livet om ni frågar mig.
Fler bröllop åt folket! Mer kärlek och fler JA till glädjen och kärleken. Yes, man! Men, för jösse namn: de måste inte föregås av bränder. Inte alls!
Fotona har min pappa, Lasse Andersson, tagit. Och det kan hända att jag kommer tillbaka till det här med kärlek och vuxna barn. Om ni vill det? Bloggen är under ständig utveckling och just nu lutar jag åt att dela med mig mer av det är som är mitt liv. Inte bara min kompetens. Vad säger ni om det?
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje.
Lämna ett svar