Ett vårtecken med extra bonus

Ett säkert vårtecken är den där lusten av att sätta händerna i jorden. Lusten, som inte är en punkt på någon att göra-lista, utan mer ett infall. ”Om jag skulle ta och plantera om pelargonerna”. Den lusten. Och när den kommer passar jag på att leva ut den. Utan att ränna runt och leta efter trädgårdshandskar och spadar och annat.

Som idag, när jag fick lust att göra just en omplantering av förra årets pelargoner som har stått och torkat ut på fönsterbrädan inomhus. Alltså. Jorden i dem var så torr och hård att vattnet från mina sporadiska vattningar har lagt sig som en pöl ovanpå jorden … Jag har ingen aning om det finns några knep för att undvika det. Gör ni? Tipsa gärna i så fall. Eller, förresten. Skit i det. Jag gör sällan något mer än att vattna mina krukväxter en gång i veckan (ändå har jag växter som har följt med från radhuset vi flyttade från för femton år sedan, till huset vi lämnade för fem år sedan och nu här ute på ön).

Tur för pelargonerna att jag fick lust att sätta fingrarna i jorden. Och att jag nu som ett säkert och alldeles självklart vårtecken går runt med jord under naglar och i handrynkor (herregud, var kom de ifrån?).

Ett vårtecken med extra bonus

När jag rotade fram en kruka som har stått på en hylla i källaren och väntat på jord och krukväxt ett bra tag i sin ensamhet fick jag den där extra bonusen jag skrev om i rubriken. Krukan är ett minne från releasen av min debutroman Mariannes mirakel. Och jag blev så glad att det brände till bakom ögonlocken. Hade glömt att min vän Agneta, som har målat krukan, också hade skrivit på insidan. Ser ni? Del 1 …

Förresten, den målade krukan (som jag tydligen har lyckat göra sönder lite) matchar våra väggar hemma. I huset vi knappt hade flyttat in i och än mindre renoverat och målat väggar i, när jag släppte romanen. En bonus på bonusen?

Om nu pelargonerna inte tar sig, så är det synd. Men inte hela världen. Jag hade en skön och avkopplande stund ute i solen och det är väl ändå resan som är medan värd? Allt för att jag fick feeling och satte händerna i jorden. Ett vårtecken så säkert som något!

Ses snart igen,

Kram Malin Lundskog