Författarkollegor, poddpartners OCH vänner

Författarkollegor, poddpartners OCH till och med vänner. Det här inlägget är en hyllning till Cilla som är allt det där för mig. Hon som fyller femtio år idag. HURRA HURRA HURRA HURRA!

Kommer ni ihåg Nya hyss av Emil i Lönneberga? När Emil precis hade skaffat sig sin häst och skrämde vettet ur fru Petrell, ni vet. Där de här raderna finns:

när två små gossar av precis samma skrot och korn träffas första gången,

så tänds där liksom ett ljus i deras ögon”

Jag hoppas att ni alla har mött den där personen någon gång, en medmänniska som man vet att man är på samma våglängd som och som man direkt kan vara sig själv tillsammans med. Så kände jag med Cilla, även om jag sedan glömde av att vi hade träffats (vilket Cilla kom på mig med, när jag skrev om det i det här blogginlägget om vår podd Skriverier med Malin och Cilla). Vi träffades vid mitt köksbord efter att jag hade tipsat henne om bästa stället att köpa löparskor på i Göteborg. Där kom vi fram till att vi båda skrev och. Ja, vad säger man? På den vägen är det …

Författare Cecilia Andersson är både min kollega och min vän

Cilla, som heter Cecilia Andersson, är väldigt mycket av det jag inte är. Hon är ekonom, medan jag somnar av siffror. Cilla tvekar inte att ge ut sina egna böcker, utan lär sig allt (i alla fall mycket) om förlagsvärlden, papper, omslag, tryckerier, utgivning och vad det nu är mer man behöver kunna. Där är jag för bekväm (och kanske feg) för och vill hellre ha ett förlag som stöttar mig. Är det någon som är strategisk är det Cilla, medan jag kör på magkänsla och ibland kanske inte tänker längre än näsan räcker och min näsa är inte jättelång. Cilla däremot hon har en tydlig plan som hon dessutom följer. Jag är så tacksam över att få vara med på hennes resa.

Vi är olika och lika och allt är som det ska

Vi behöver inte fördjupa oss i det, för vi har fler likheter än skillnader och vi får varandra att skratta. Kommer jag på en galen idé är Cilla snabb som sjutton med att säga ja. Och vi peppar och inspirerar varandra till stordåd. Vem mer än Cilla skulle jag våga säga att jag faktiskt vill bli världens bästa författare till? Hon säger samma sak till mig och med hennes strategiska förmåga och min magkänsla är chansen stor att vi tar oss åt det hållet. Men, hallå! Tro inte att vi inte är ödmjuka. Det där med världens bästa ligger det mängder med humor och ödmjukhet i.

Cilla är just nu på äventyr med sin familj. Jag hoppas att de firar stort, för sedan har hon fullt upp med att spela in säsongens sista poddavsnitt tillsammans med mig. Och att skriva färdigt sin tredje spänningsroman i Västervikserien. Vill ni säga grattis till Cilla gör ni det på hennes Instagram

Vet ni, ni kan få säga grattis till mig också. Inte för att jag fyller femtio, det gjorde jag för snart fyra år sedan och har skrivit om det här. Utan för att jag har Cilla i mitt liv menar jag. Tack på förhand för kommentarer här, eller för att ni gör det på mitt Instagram-konto. Allt funkar!

Författarkollegor, poddpartners OCH vänner

Tillbaka till det här med författarkollegor, poddpartners OCH vänner. Visst är det fint med människor som man hittar det där lilla extra i och tillsammans med? Att vara kollega med någon och samtidigt kunna dela det där man delar med vänner. Jag gillar den all inclusivelösningen, precis som jag gillar mina vänner som jag inte är kollega med. Vänner är bra. Punkt. Och kollegor man tycker om. Eller vad säger ni? Förutom hurra för Cilla idag och för mig som har henne i mitt liv.

Vi ses snart igen, då ska jag berätta allt om konferensen på Bjertorp slott och annat kul. Tills dess: HEJA!

Varma kramar Malin Lundskog