Det här med löparglädje alltså! Det är inte bara ett påhitt utan den är på riktigt den glädjen. Särskilt när löpningen är en lek…
Fartlek är frihet
Du hör redan på namnet vad det är frågan om: en lek med farten där du ökar farten ibland och sänker den mellan varven. Till skillnad från intervallträningen som är uppstyrd utifrån tider, distanser och/eller pulszoner är fartleken en fri lek där du låter din egen känsla och omgivningen du springer i styra. Skillnaden i känslan (intensiteten) är från jogg-känsla när du saktar ner upp till tufft och flåsigt, utan att vara på max, när du växlar upp. Du växlar upp och saktar ner successivt, det handlar om mjuka övergångar mellan snabb löpning och lugnare jogg och alltså inte om någon maxacceleration.
Du väljer själv: går helt på din känsla och drar på när du vill och saktar när du vill, eller så bestämmer du själv att du ska springa fort i nästa uppförsbacke och springa lugnare fram till nästa träd… Alternativen är oändliga! Precis som valet av hur länge du ska vara ut och leka fartlek. Du kan hålla på hur länge som helst, du kan se leken som en del av ditt distanspass och du kan välja en halvtimmes fartlek istället för en halvtimmes skönjogg…
Nivå på dig som springer
är ointressant här. Är du nybörjare i löparspåren kan du växla mellan att gå/lufsa och att jogga/springa – det handlar om din subjektiva känsla och inte något objektivt tids-/distans-/fartmål. Är du luttrad löpare vet du hur du ska utmana dig och behöver inte tänka på annat än att det inte handlar om ”köraskitenursig-intervaller”.
Det är roligt att leka fartlek
Jag använder ofta fartleken även under transportlöpning, som för mig tenderar att bli sådär jättebekväma rundor annars. Alltså: bekväma rundor är bra! Bra mycket bättre än inga löprundor alls. Men genom att variera löpningen blir det inte bara roligare att springa – du får bättre effekt på träning också genom att variera den och att även som nybörjar-löpare våga få lite fart i benen är utvecklande för både självförtroendet och löpningen.
Fartleken är ett enkelt sätt att lära känna sig själv som löpare (eftersom känslan är viktigt) och som inte kräver något annat än dig själv, något skönt på fötterna och någonstans att springa.Snart är det fredag, varför inte låta fartleken bli ditt fredagsfys om du brukar köra med det. Brukar du inte det kanske det är dags att börja? Eller inte. Jag tycker att löpning är skitkul och att träning är jättebra, men det där med fredagsfys… Jag vet inte. Så här skrev jag om det i våras: Måste fredagsfys komma före fredagsmys?
Hur som: skön helg på dig, både i och utanför löparspåren. Dela gärna dina fartlekstankar och erfarenheter i kommentarerna här nedan.
Ses snart igen!
PS. Du vet väl att du kan följa mig på Bloglovin´?
//Malin
Lämna ett svar