Glädjen och löpningen

I helgen körde jag löparläger på Vrångö. Som vanligt hade jag höga förväntningar. Som vanligt överträffades de förväntningarna. Det verkar inte finnas någon ände på hur kul man kan ha när man springer, hoppar, kör intervaller, löpteknik, löpstyrka och -rörlighet.

Kul hänger tätt ihop med löpning för mig och det är det jag vill förmedla till dem jag jobbar med. Jag peppar mer än gärna den som vill prestera på mil, halvmaraton och maraton. Men vardagslöpet, den där löpturen du tar på helgen, löprundan en vardagskväll, den som gör att du hittar energi till resten av livet, som rensar rent i nedskräpade huvuden och trötta kroppar, det är det springet som är viktigt i det långa hälsosamma loppet och då är det viktigt att hitta glädjen i det. Tycker jag alltså! 

Ett dygn tillsammans i löparspår, på klippor, i bastu, i havet, drillandes löpteknik, i fartlekar, intervaller och explosivitet gör mycket med en grupp. Mycket bra! Det är så mycket glädje som kommer igång när pulsen går upp, när gränser utmanas och övervinns, när vi rör oss framåt och struntar i det som finns bakom oss, när vi låter våra måbra-hormoner spilla över på våra medlöpare och släpper allt det där med borde och måste utan bara kör. Gör. 

Jag är tacksam över en helg fullknôkad med löparglädje och över att jag har fler överraskningar i bagaget till nästa år. Att solen visade sin allra bästa sida, att Pernilla från Episk hälsa fanns vid min sida, att Håkan på Kajkanten fixade både boende, bastuflotte och brottarfys och att alla som deltog gjorde det med sitt starka hjärta på precis rätt ställe. Ja, tacksam, men inte ett dugg förvånad – det är ju sånt här löpning gör med en… Sa ju det: glädjen och löpningen…

Ses igen!

//Malin

Ps. du har väl inte missat att löparglädjen drar till Bergamo?