Mål däremot, det är en helt annan femma. Särskilt om jag vet varför jag vill nå dem och att jag ger mig själv förutsättningar att lyckas, har ett gäng delmål på vägen och ser till att fira dem.
Många av alla nyårslöften som avges i champagnerus och allmän nyårseufori handlar om hälsa. Vi känner att nånting är på gång. På riktigt. Vi tänker att ”nu jä-ar!”. Vi ska träna varje dag, inte äta godis, springa lopp, nå en topp eller gå ner massa kilon (det ena behöver inte på något sätt utesluta det andra här). Jag har inte statistiken utan kan bara gå till min omgivning av vänner, kunder och mig själv för att våga säga att många är de löften som bryts. Riktigt många. Varför? Svaret ligger i just den frågan: varför! Och att vi lovar runt men när det handlar om oss själva håller vi ofta tunt…
Så, ja: Jag gillar mål bättre. Och delmål. Det behöver inte vara nyår för att sätta mål, revidera dem, sätta nya mål. Det råkar bara vara ett bra tillfälle… Mål är bra när jag vet precis varför jag vill nå dem och med delmål som jag firar. Vi är alltså tillbaka till frågan varför. Den är viktigast av alla frågor, resten löser sig liksom.
Så: jag lovar inte att träna, för träning är inte målet med livet. Det är ett redskap som gör livet sådär gôtt att leva. Dessutom tränar jag redan, det är en del av mitt sätt att leva. Jag behöver inte ens fundera på varför längre, lika lite som jag funderar på varför jag borstar tänderna. Hur jag har hittat det sättet att leva: genom erfarenhet, slit och från början ett tydligt varför. Genom att ge mig ut i löparspåren trots att soffan lockar mer, köra mitt benpass fast jag egentligen vill kolla Netflix och genom att inte pressa mig till sådant som gör att jag skadar mig. Jag testar nya sätt att träna för att det är kul. Spännande. Jag gillar att lära mig nya saker, det behöver jag inte lova mig själv att göra. Av erfarenhet och kunskap vet jag att jag mår så mycket bättre av träning. Jag får energi som gör att jag hinner med mer. Hinner kolla TV-serier och hinner gotta mig i soffan. Herregud, ett träningspass tar inte mer tid än vad slösurfandet på datorn gör. Jag behöver inte lova mig själv att äta bra, för jag vet att jag äter tillräckligt bra för att vara tillfreds med min mathållning som gör att jag både orkar jobba och träna. Och leva! Skratta! Älska! Utan massa krångel.
Så: jag lovar inget. Det kan låta som att jag inte vill utvecklas. Det vill jag! Jag vill inspireras av andra och jag vill hitta mina egna vägar, göra det som jag mår bäst av, som gör att jag sprider bäst mående omkring mig. Och för det sätter jag mål. Mål som ger mig glädje, frihet och styrka. Som gör att jag njuter av livet. Som gör att jag tar mig ut i löparspåren, äter bra, återhämtar mig (har brakat in i väggen en gång för mycket) och som gör att jag lever. Nu. Som gör att jag håller för glädje, frihet och styrka i framtiden. Sedan. Som gör att jag har lärt mig av mina läxor, inte misslyckats. Då. Som gör att jag ger av allt det här till er.
Jag känner verkligen att det är nånting på gång och det kommer jag att skriva mer om. Ett av mina mål för 2017 är att skapa en långsiktigt hållbar och hälsosam gemenskap på Facebook för oss som vill ha glädje, frihet och styrka. Varför? Av både egoistiska och altruistiska skäl: det känns sanslöst bra att inspirera till glädje, frihet och styrka och se hur människor blir tillfreds med sig själva. Det är inspirernade och spännande att få tal del av andras tips och tricks. Du är välkommen in: GladFriStark – vi kan och vet mer än vi vet att vi kan och vet
Mer om varför och skillnaden mellan mål och mål: Ett mål är ett mål…
Nästa gång skriver jag mer om det finfina med delmål.
Ps. Jag vet att det här käcka hurtfriska sättet att älska träning kan provocera. Jag vet att det är en slitig väg att nå ett liv med nya vanor. Men det går och är du det minsta sugen på att få till en vana: Häng med – vi har definitvt nånting på gång… Utan massa krångel!
Hej hej heja dig. Och mig.
Gott nytt mål!
//Malin
Lämna ett svar