Idag vaknar vi upp här i hemmet med en sjuk liten kille. Inte ett tecken på det igår. Givetvis ställs världen lite på ända för en sekund. Hur löser vi detta? Vems jobb är "viktigast"? Osv… Jag har i många år jobbat som chef, och då var min devis alltid att ingen ska vara oumbärlig. Man ska känna att man kan vara borta när man är sjuk. Det ska alltid finns någon som kan rycka in. Och finns det inte det, ja då får uppgifterna vänta. Se till att göra dig själv utbytbar – för det är hälsa det. Att inte känna sig oumbärlig och så viktig att man inte ens kan vara sjuk.
Lämna ett svar