Oftast är vårt största hinder att vi står kvar i språnget på väg…alldeles för länge. Att vi hinner börja tänka "om" och "kanske". Hinner överväga soffan som ett alternativ istället för att se den som en frizon efteråt.
Jag snackar om träningen. Ibland är det bästa att inte tänka alls. Bara gör det du bestämt dig för, istället för att stå kvar beredd utan att något händer. GÖR! Det är så värt det efteråt – det vet både du och jag!
Lämna ett svar