Hälsa hem

Eller hälsa på dig själv? Det är väl inte så himla ofta vi faktiskt hälsar på oss själva? Kollar läget, berättar hur vi mår, frågar om vi har gjort det vi lovade oss själva, om det är nåt vi vill, nåt vi önskar eller längtar efter eller nåt vi behöver. Eller talar om för oss själva att vi är rätt OK, kanske till och med helt fantastiska?!

Eller – det kanske bara är jag som inte hälsar på mig själv sådär gôrmycket? Jag kör på liksom, har jag sagt att jag ska träna så tränar jag. Även om det känns osmart ibland. Har jag lovat mig själv att ta en paus varje dag (från telefon, mail, facebook och ja, allt sånt där du vet) håller jag inte vad jag lovar. Fast jag vet att jag mår bra av det. Att det gör mig gott. Så – ibland håller jag löftet, ibland inte. Ibland hälsar jag på mig själv, ibland inte. Ärligt talat; oftast inte! Oj, oj, oj… 

Jag håller ju alltid löften till alla andra (ja, kanske att jag har snuvat barnen på en utlovad glass ibland). Är jag inte lika viktig? Det här håller ju inte i längden. 

Dags att hälsa hem! Inåt! Hälsar du på dig idag, så hälsar jag på mig – kanske ses vi nånstanns mitt i? 

Hälsar från tårna idag! Malin L