Semester. Sol. Värme. Vakna… av att klockan ringer 05:55. Det är Gothia cup-tider i stan och i familjen och ärligt talat: finns det nån som kan vara så trött, i varje cell, varje fiber, varje hårstrå osv, och visa det så tydligt som en tonårskille? Allvarligt talat…
Ja, allvarligt talat satte jag klockan på 05:55 för att jag skulle ut och springa i morse, innan fotbollsäventyret skulle fortsätta. (Familjens yngste fotbollsspelare satte klockan så tidigt för att kunna ligga och sträcka på sig i en timme.). Det kostar på att vara mamma, som servar med väckning när söner somnar om. Som ser till att komma hem från löprundor för att fixa vettig frukost innan svettig match. Som… är mamma helt enkelt, möjligtvis med prefixet curling, men va f-n.
Som tur är är just den här mamman morgonpigg och älskar att möta dagen med en tidig löprunda. Efter dubbel espresso och innan frukost. Lyxliv, om du frågar mig! Att få sticka iväg (utan telefon, klocka, pulsband, gps) innan nån annan har stuckit iväg, att äga vägen och den egna kroppen, att älska uppförbackarna, njuta av raksträckor och kontrollera utförlöporna. Att springa på en lummig stig, där solstrålarna får slita för hitta ner på mig, möte en spegelblank insjö och fundera på om jag ska bada nu eller sen, eller nu och sen… Att låta det rassla lite i löven i skogen utan att hoppa högt – det är ju sällan en orm eller våldtäktsman som låter, mycket oftare en liten fågel. Eller två. Fast när det rasslar mer än vanligt? När det överröstar det ordentliga flåset som har kommit igång? När det inte rasslar egentligen, utan brôtar? Då… hoppar jag nog rätt högt ändå. Stannar. Kollar. Och ser ett gäng vildsvin! Det sista jag läste om i (den typiska sommar-) deckaren jag läser nu, då societeten var ute och jagade vildsvin, råkade skjuta på varandra och de tuffa poliserna står som stelfrusna av vildsvins-skräck när de såg ett. Ett! Jag såg flera!
Hade vart kul att med sig en kamera. Hade vart kul att kola hur mycket pulsen steg. Men… Nu är det ju som sagt var semester. Jag springer för att jag kan. Och vill! Med kanske lite raskare steg fortsatte jag från den ena stilla sjön till den andra och vidare ner mot lite friskare fläktar och det salta havet. Ett morgondopp och en frukost senare njöt jag av seger för min sons lag mot San Fansisco Seals. Den största segern var ändå att våra goa killar tröstade deras ledsne målvakt och hjälpte honom upp på benen efter matchen. I ett sånt läge är det extra kul att vara mamma.
Strax dax för slutspel. Ingen hejd på lyxlivet! hur lyxar du till det idag?
Malin L
Lämna ett svar