Inga rivstarter och ändå mycket kom igång

Inga rivstarter och ändå mycket kom igång är en bra sammanfattning av årets andra veckans gott & blandat-lista. Såhär: när jag skulle sammanfatta veckan tänkte jag först helt ärligt att fy fan vad tråkigt! Här har jag varit. Inte ens i mitt eget hus, utan i huset vi hyr medan vi renoverar hemma (som jag ser fram emot att renoveringen är klar!). Helt stilla. Rent fysiskt alltså (förklarar mer om det längre ned i inägget). Känslan jag hade var att jag har varit helt stilla mentalt också, men det var ju inte sant. Är sällan det. eller hur?

Veckans gott

UToNJUT! Jag kommer tillbaka till det här hela tiden, jag vet. Men jädrar i min lilla låda vad en stund utomhus gör susen för både att få energi, sortera tankar och hitta lugn. Jag är så ini hoppsan tacksam över att möjligheten. Närheten. TIll havet, utsikten och hela härligheten. Många stunder här ute under veckan.

Ni!

Ni är verkligen veckans gottiga. Era mail och meddelanden betyder gôrmycket och kan vissa dagar vara skillnaden som gör skillnaden. Jag menar, tappad energi kan ju drabba även den bästa, eller hur?!

Den här veckan har jag fått ett mail från en helt fenomenal kvinna som gick en självsabotörskurs jag hade för flera år sedan. I mailet berättade hon om vilka förändringar (förbättringar!) hon har gjort sedan kursen och hur jag fortsätter inspirera, så här flera år senare. Vet ni, jag vill nästan inget hellre än att inspirera till ett gôtt liv. Utan krångel. Tack!

Ja, så har jag fått meddelanden om hur kul det är att jag vågar följa min drömmar. Ändra riktning i livet. I min ålder. Ja, men: tack! Följa drömmar och njuta av livet, det är livet det. Oavsett ålder?

Och meddelandet om att min roman Mariannes mirakel är välskriven. You had me redan där och sedan fortsatte det med att den innehåller glädje, allvar, vemod. Tänk va. Precis det jag vill förmedla. Som livet självt.

Ni som tycker om det jag gör och berättar det. Tusen tack. Ni som inte tycker om det jag gör, men ändå hänger kvar och bryr er tillräckligt för att höra av er. Tack! Inget sådant att rapportera den här veckan, men det kanske kommer. Allt som utvecklar är … utvecklande?

Ö-livet

Ö-livet är inte varje veckas gottiga, men den här veckan var det extra gott att ha fiskare omkring sig. Vi har ätit marulk, knot och torsk de senaste dagarna. Så jäkla gott och så härligt med leverans direkt från båt till ytterdörren. Och att Claes är en fena (he he) på att laga mat.

Nytt manus, ny poddsäsong och nya tag

Jo, jag har kommit igång med ett nytt roman-manus. Börjat skriva och njuter i fulla drag av min berättelse och att lära känna karaktärerna ordentligt. Se vad de hittar på, he he … Det här kommer ni att få veta mer om, men inte just nu. Sorry!

I fredags släppte vi säsongens första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Tycker inte ni också att det är kul att träffa sina kollegor och samarbetspartners efter några veckors uppehåll och/eller ledighet. Catch up och kärlek, så kände jag när jag träffade Vickan igen och vi smygstartade igång med ett härligt avsnitt om hur sjutton man drar igång året perfekt.

Och de nya tagen då. Bland annat med måndagsmöte med mitt mastermind-gäng. Mer catch up, mer kärlek och mer pepp. Jag är glad över dem, som ju är mina kollegor (hej driva enmansbolag och jobba på med författandet, detta ensamma jobb).

Check på ekonomin för företaget 2022, för nyhetsbrev med kul repsons från er och en drös blogginlägg. Alltså, ingen rivstart men en himla massa kom igång i alla fall. Och ändå trodde jag att det var stiltje på min västfront. Tur jag gör det här inlägget varje söndag.

Veckans & blandat?

Apropå fisken ovan, det är blandade känslor det här med Den Glade Knoden efter branden. Försäkringsärendet drar ut på tiden och just nu vet vi inte hur och när eller någonting. Men. Både lugnt och skönt och tråkigt, eftersom det var ne av de roligaste grejerna evva att krama öl och tjata med folk.

Blandat den här veckan har också varit min energi. Den är inte på topp, men!!! Ja, massa utropstecken efter men:et, för det är ju inte ett dugg underligt att energinivån inte är så hög i januari. Dessutom är jag just nu fysiskt indisponibel.

Jag gick igenom en planerad operation (ingen fara med mig!) förra veckan och får inte lov att svettas. Eller flåsa. Eller ta i. Inte å några veckor till, vilket innebär att jag inte kan gå ut med hundarna, eftersom särskilt lille Jackson drar som en galning i kopplet (vi tränar vidare). Just nu kan jag inte hålla emot. Och vi har löptikar på ön. Utan koppel är liksom inget alternativ … Här skulle jag kunna dra igång en gång harang om att ni män som tror att män är män och har sina drifter de inte kan stå emot, ni är inte hundar. Eller? Men, vi tar inte det nu.

Det vi tar nu är att jag tycker att det är skittråkigt att inte få träna. Skittråkigt! Men det är inte bara av ondo. Jag får också världens tillfälle att i skarpt läge träna på acceptans. Och mer tid till att skriva, sticka och … ja. Typ det. Men det räcker långt.

Även om jag under en promenad här på Knippla i veckan undrade hur sjutton jag ska orka att springa upp o ner o upp o ner o upp ner flera gånger om i backarna på ön. Älskar ju att trötta ut mig där. Men tålamod och myrsteg och allt sånt. Min tid kommer. Igen. Precis som er!

Inga rivstarter och ändå ett gôtt liv

Livet ändå va, gott & blandat, högt och lågt och visst är det bästa grejen att vi får vara med om det? Nu njuter jag av brasa, blogg (kanske för att jag tänker på er när jag sitter och skriver) och en riktigt relaxad söndagskväll. Inga rivstarter här, men det känns gôtt med en hel del kom igång.

Vi ses väl snart igen? Till dess HEJA HEJA!
Varma kramar Malin Lundskog