Inkontinenta kvinnor finns inte bara i romanform

Inkontinenta kvinnor är lika vanligt som icke inkontinenta kvinnor. Enligt undersökningar är det till och med fler av oss kvinnor i åldern 25-65 som är inkontenta än andelen som inte är det. Det är alltså inte ovanligt med urinläckage. Inte med inget läckage heller … Och ändå!

Ändå är inkontinens förknippat med något som är pinsamt. Som man kanske inte vågar söka eller ens vet att man kan söka hjälp mot. Och som man definitivt inte pratar högt om.

Ja, det var ju allt det där som fick mig att skriva min roman Mariannes mirakel. Den röda tråden i Mariannes mirakel har jag skrivit om här bland annat. Men inkontinenta kvinnor finns alltså inte bara i romanform. Och vet ni vad? Vi är fler som tycker att det är på tiden att pratar om skiten. Eller … om urinet menar jag såklart.

• 

Årets fysioterapeut fokuserar på kvinnohälsa

Och de (ja, jag är ju bara en enkel författare som har lite koll på bäckenbotten) är fler inom vården som inser att det är svårt att hitta rätt där för en alldeles vanlig kvinna som kissar ner sig. För var börjar man? Vem kan något? Finns det ens gynekologer att få tag på nu för tiden? Framförallt: vem tar en urinläckande kvinna på allvar?

Ja, jag vet – det verkar självklart att man ska bli tagen på allvar. Dessvärre är det inte så det har funkat. Men vet ni, jag anar en ljusning på den fronten. Och det är väl tamejtusan på tiden? Jag menar, en roman är ju bara en roman och även om den skänker lite tröst i att man inte är ensam, så hjälper den ju de fakto inte alla de kvinnor som lider av inkontinens.

Idag läste jag i gp om årets fysioterapeut (HEJA!) Lisa Keller Altvall på Närhälsans rehabmottagning i Angered. Hon har valt att fördjupa sig inom det eftersatta området kvinnohälsa, med förlossningsskador, klimakteriebesvär, inkontinens, samlagssmärtor, graviditetsbesvär och bäckenbottenproblem.

Artikeln är för oss som prenumererar, men jag lånar med mig Lisas ord därifrån:

– Visst har en del blivit bättre, antalet kvinnohälsainriktade fysioterapeuter har ökat stort de senaste åren och jag har flera fantastiska kollegor både här på vår mottagning i Angered och på många andra mottagningar. Men det är mycket kvar att göra! Kvinnohälsa har varit ett eftersatt område så länge att det kommer att ta tid att komma tillrätta med. Det är fortfarande alldeles för många som inte blir tagna på allvar.

Lisa Keller Altvall, i GP 221011

En vibrerande stol?

I Borås ligger Heléns beauty center som har den vibrerande stolen Emsella som skickar ut elektromagnetiska impulser som genererar muskelknip. Massor med knip. På den stolen sitter kunder från hela Sverige och till och med från Norge och många av dem har fått stor hjälp av behandlingen.

Alltså hur coolt är inte detta? Att det händer grejer på fronten kvinnor och kvinnors hälsa? Att vi pratar mer om det? Och att vi plockar bort den där påhittade stämpeln av skam på något så mänskligt som urinläckage?

En parentes eller ett sammanträffande, men är det inte kul att en av de tre huvudkaraktärerna i min roman heter Helén. Det är hon som lider av inkontinens, med ett lidande och symtom baserade på intervjuer jag gjorde inför skrivandet av berättelsen.

Certifierad kontinensmottagning

Närhälsan i Hjällbo blev i våras den första certifierade kontinensmottagningen, ytterligare ett steg i rätt riktning. Eller hur?

PS. Jodå, visst finns det män som lider av urinläckage också. Och visst kan man vara fekalt inkontinent, men jag är långt ifrån någon expert på något område. Jag vet bara att jag träffade på så galet många inkontinenta kvinnor när jag löpcoachade som mest att det är vad jag har fokuserat på. Någonstans ska man ju börja?

Ni som är inkontinenta: sök hjälp. Prata med vården och era medsystrar. Ni är väldigt långt ifrån ensamma. Och vill ni läsa om Helén i min roman Mariannes mirakel blir jag jätteglad såklart. Vem vet, kanske lär ni er till och med något från den?

Vi ses snart på bloggen igen!

stora varma kramar sålänge,
Malin Lundskog