Det finns mycket som får mig att må sådär riktigt jäkla skitbra hela vägen in i själen. Som att skratta tillsammans med människor jag tycker om. Och att pusta ut efter ett rejält träningspass. Eller att förundras av hur sanslöst vacker naturen är. Särskilt havet och vyer som når ända in i evigheten. Och att bada. Som idag, då jag badade själen i isvak.
Och vet ni, jag behövde inte ens göra vaken själv. Oh no. I morse när jag var ute med hundarna mötte jag Thord här på ön. ”Ska du bada idag?” frågade han och gissa vad jag sa? Japp, rätt svar. ”Jaha, då får jag väl såga upp ett hål då”, fortsatte Thord och sen var det bara för mig att hoppa i.
Tänk att vi har is här på ön. Och tänk att att vi har Thord, som sågar upp en vak bara sådär. Sånt får mig att må sådär riktigt jäkla skitbra hela vägen in i själen. Naturen, kroppen och fina människor – vilken grej!
Men kanske den största grejen för det här livsnjuteriet handlar om att jag ger mig tid att förundras, njuta och göra sådant jag mår gôtt av. När jag verkligen andas in krispet i luften, uppmärksammar alla toner av alla färger på himlen och havet, ser glittret i andra människors ögon, öppnar hjärtat för deras välvilja och känner, alltså verkligen känner, kroppen. Jag tror att det var exakt det som hände när jag badade själen i en isvak idag. Vad tror ni?
Vi ses snart här igen, tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar