Jag har fått kärleksbrev

Kanske inte ett kärleksbrev, men i alla fall ett riktigt brev. Med ett hjärta på. Och då kan jag väl säga tt jag har fått kärleksbrev, tänker jag. Ett brev fullt av pepp. Se så fint:

Drömmar man inte uppfyller har en tendens att jag en. Och om man inte lyssnar på dem på dagen, börjar de jaga en om natten. Förutsättningarna för att göra det man drömmer om är alltid usla – så lika bra att göra det NU!

Räck upp en hand om ni håller med. Eller känn bara kraften i att köra och göra. Inte var förutsättningarna de bästa när vi fick barn, började plugga, köpte hus, släppte jobb, reste bort, skaffade hund och så vidare. Och så vidare.

Peppen att fortsätta skriva

Brevet är från Cecilie, som hjälpte mig att reda ut allt trassel i Ett oönskat arv, boken som snart släpps (läs mer här). Det är fint med fina mäniskor, eller hur? De som inte bara är jätteduktiga och gör sitt jobb utan också är … människor. ni vet. Generösa och peppiga och omtänksamma och trygga. Och säkert massa annat, men ni förstår vad jag menar. Som kommer med peppiga kommentarer om att absolut inte sluta, när man själv vacklar. Och som skickar kärleksbrev.

Cecilie är inte bara skrivcoach, lektör, redaktör och omtänksam. Hon är själv författare (vi var både med i Antologierna om De sju dödssynderna t.ex). Här hittar ni henne på Instagram.

Kärleksbrev kanske jag inte har fått så många i mitt liv (om ens några?), men kommer ni ihåg hur det var? När vi fick handskrivna brev. Med posten. Det var tider det, eller hur? Vad glada vi måste ha varit. För oj oj oj vad glad jag blev när jag gick till postboxen och hittade det här. Omtänksamheten i att faktiskt skicka ett brev, betyder lika mycket som innehållet i brevet tror jag. Vad tror ni?

Ses snart igen, tills dess: heja omtänksamheten!
Kram Malin Lundskog