Jag har inte en bästis, jag har flera! Och alla är bäst och en del av att göra mig bäst.
Idag drar jag igång första blogg-inlägget om min vandring i Kinnekulle med några av mina bästisar. En vandring som var vacker på så många sätt. Jag börjar med vänskapen, vad som hände tack vare den och det fina med att ha flera bästisar.
Det var en gång …
Det hela började för mellan 30 och 40 år sedan. Två av oss började mellanstadiet ihop, en tredje kom in i samma klass i högstadiet och på gymnasiet delade vi på oss för att träffa nya människor, från nya världar. Där någonstans kom den fjärde in i bilden. Och på den vägen är det …
Äh, skoja bara. Vi har haft avbrott i vår vänskap, tröttnat på den ena ibland och den andra någon gång mellan varven, umgåtts med den tredje periodvis och inte hörts av på en himla massa år. Inte alls så idylliskt som i TV-serierna. Men härligt! Och en trygghet att ha flera bästisar. Att inte ha en bästis är ju inte samma sak som att inte ha någon bästis …
Är 50 bara en siffra?
Så kommer allt det här med att fylla 50. En siffra som på något sätt är symbolisk, i alla fall när man är i den. Tycker inte du också att 50 låter … moget? Hur fan är det möjligt egentligen, vi som inte har bestämt oss för vad vi ska göra med livet och oss själva. Det enda vi visste bestämt var att vi vill fira den ena bästisen med något hon uppskattar till tusen: tid med oss! Att ge tid känns fint. Inte vänta tills den finns, utan se till att skapa den. Tillsammans.
Det blev en sån där helg jag aldrig glömmer med människor jag alltid minns. När vi gav oss själva lyxen av att fira en av de bästa med en present vi alla ville ha. Inte av egoistiska skäl utan av kärlek. Till födelsedagsbarnet. Och oss själva. Mängder med winwin redan från början i det här, du hör ju själv.
Magin med att vandra tillsammans
Det händer magiska grejer med hela ens mindset när en rör sig fysiskt framåt. Särskilt när en rör sig bredvid varandra och inte mitt emot. Det öppnar upp vilja av att ge. Och ta emot. Alltså, det är inget påhitt utan det är så: Mittemot-samtal kan bli maktpositionerande, medan de samtal du för bredvid någon annan blir mer jämlika. Wow för de samtalen vi hade i helgen!
De som kom av att vi rörde på oss. Lät naturen göra sitt, för precis som av rörelsen framåt händer det magiska grejer med oss när vi är ute i naturen. När vi lugnas av gamla träd, inspireras av milsvid utsikt och får energi från de naturliga färgerna. Det där är inte heller något påhitt. Det är så. Jag har inte en bästis och det är jag tacksam över. Det ger ju ännu mer att få ta del av flera liv!
Här och nu
Vi gick vilse. Det spelade ingen roll, det var resan som var mödan värd. Hettan var galet osvensk, men det spelade inte heller något roll eftersom tiden tillsammans var grejen. (Okej, plus det faktum att vi kånkade runt på iskall öl och kallt vatten som svalkade en del … )
Vandringen tog oss rätt in i en bubbla av här och nu och det spelade roll! Världen runt omkring stannade och våra 40-ish-åriga vänskaper och 50-åriga liv öppnades på vid gavel. Vi släppte in kärleken, ärligheten och tillåtelsen till att vara exakt som vi är. Våra allra största svagheter växte till styrkor och just då fanns ingenting annat.
Samskapandet av oss själva
Tack vare oss, samtalen, tystnaden och naturen har vi samskapat våra bästa jag. För vi blir inte bäst ensamma – vi blir det tillsammans, i sammanhang där alla är vinnare. Och alla är bäst. I ett hälsosamt liv handlar inte vänskap och bäst om konkurrens utan om acceptans och gemenskap. Om att ett plus ett blir bra mycket mer än två och om att vi hjälps åt med att bli bäst.
Tonåring på nytt?
Efter en dag offroad från alla vackra vandringsleder (jo, det kan hända att vi gick lite vilse he he), med galet god picknick, hopp över diken, luktande på blommor och bad hyrde vi cyklar och stoppade högtalaren i cykelkorgen.
Helt plötsligt (ja det känns plötsligt även om vi har haft 49 år på oss att förbereda oss) är vi de där som skrattar så högt vi orkar, som skiter i vad andra tycker, som tror att vi äger världen bara för att vi har varit med ett tag och som inte låter någon annan styra och ställa med oss. Vi är de som säger till när vi ser orättvisor och vi är de som våra svärdöttrar och -söner tycker är rätt konstiga. Vet inte om 40 var lika stort? Eller 30? Då hade vi så fullt upp med män och barn. Nu har vi fullt upp med oss själva … Och att njuta av livet medan det pågår. Som vilken tonåring som helst!
Jag har inte en bästis. Jag har flera!
Det här med att inte ha en enda bästis, det sätter ännu mer färg på livet. Jag är så innerligt tacksam för att vi gav en av oss tid. Och för att födelsedagsbarnet tog emot. Snacka om att det är givande att ge …
Vad säger du, har du en bästis? Flera? Eller ingen … Jag tror att grejen med att jag väljer att ha fler bästisar ger mer än om jag skulle välja att säga att jag inte har någon.
Vill du läsa mer om vikten av att umgås tipsar jag gladeligen om min bok GLAD FRi STARK. En av framgånsgformlerna för ett hållbart och hälsosamt liv är just det: umgås.
I nästa inlägg kommer mer om Kinnekulle. Om det vackra på utsidan, naturen och om hållbar hälsa. Ses då! Om vi inte ses förr, på t.ex. Instagram – där är jag oftare än här.
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M
⠀
⠀
⠀
Christine Lehtinen says
Vilken underbar vandring och att ha möjligheten att spendera den med sina bästa vänner! Supernajs!!
Malin Lundskog says
Vandring och vänner är en superkombo! Snacka lätt sätt att umgås 🙂
Tack!
heja dig
//M
Nån som jag says
Härligt!
Ibland gör ordet bästis ont, för om man inte har nån bästis så är man inte heller någons. Blev uppmärksam på detta av ett barn som inte tyckte om att bli rangordnad. Så – bra med flera!
Malin Lundskog says
Mmm, tänkte mycket på just det är jag skrev men la inte till den vinkeln i inlägget. Tack för att du delar! Jag tror att vi alla kan känna igen oss och jag är så himla tacksam över att ha hittat friheten i att inte binda upp mig vid att vi ”måste” ha en …
heja dig!
//Malin
Helena Roth says
Jag har, liksom du, massa bästisar – underbart rikt livet blir så!
Och det här är rätt upp och ned skälen till varför jag som coach går CoachWalks med mina klienter:
”Det händer magiska grejer med hela ens mindset när en rör sig fysiskt framåt. Särskilt när en rör sig bredvid varandra och inte mitt emot. Det öppnar upp vilja av att ge. Och ta emot. Alltså, det är inget påhitt utan det är så: Mittemot-samtal kan bli maktpositionerande, medan de samtal du för bredvid någon annan blir mer jämlika. Och wow för de samtalen vi hade i helgen!”
Malin Lundskog says
Ja- håller med: rikedomen som fler ger är fenomenal!
Coachwalks är ju fantastiskt. Grattis till dina klienter!
Heja dig!
//M
Annika Andebark says
Vilken underbar vandring! Håller helt med om att kombon vandra och prata är perfekt!
Malin Lundskog says
Ja, det var verkligen en finfin helg att bära med sig. Mmm … rörelsen framåt och att gå sida vid sida är inbjudande till framåtskridande i samtalen.
Heja på och stor kram
//M