Idag påbörjade jag arbetet med att korrekturläsa manuset som jag hoppas (alltså verkligen HOPPAS!!!) ska bli min nästa utgivna roman. Jag ska bara korrekturläsa, tänkte jag i morse. Bara??? Det finns inget som heter bara. Särskilt inte om man tar en promenad mitt i allt. Och ett bad. För det är då de nya (gah!) idéerna dyker upp.
Sedan tänkte jag att det går fort, trots att jag visste direkt att det var en lögn. Det finns ingenting som har med skrivprocessen att göra som går särskilt fort. Inte ens om man bara ska kolla igenom interpunktion, stavning och meningslängder. I alla fall inte om man tar en promenad och ett bad mitt på dagen. För det är då hjärnan kommer igång och hittar på nytt.
Men se den här gången lyssnar jag inte på allt den säger. Möjligtvis kan jag lägga in några björnbär och en och annan fladdrande badhandduk i manuset. Men mer än så blir det inte innan manuset går iväg till förlag och jag sätter mig och håller tummarna i några månader. Det blir skönt. Då kan jag promenera hur mycket som helst utan att nya idéer stör mitt skrivande, för just nu är jag ju i uppstartsfasen av ett nytt manus och då är det bara tacksamt med idéer.
Alla faser i skrivprocessen har sin tjusning, precis som varje promenad och varenda bad. Och aldrig ångrar man något av det. Och nu ska jag bara korrekturläsa resten …
Vi ses snart igen, tills dess: heja promenader och bad! Trots allt, he he.
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
[…] ni läsa mer om min (misslyckade) korrekturläsning hittar ni det här: Jag ska bara korrekturläsa … Annars ses vi snart igen allihop. Tills dess: Heja anastrofen!Kram […]