Jag ska starta en ny hejarklack

Ikväll har jag varit på Ullevi med min (ene) son och hans fru. ÖIS spelade hemma och det är vårt lag. Och det är någon visst med att gå på Ullevi. Extra speciellt är det att gå med de vuxna barnen. Precis som det var extra speciellt att gå med dem när de var små. Och hur mycket jag än njöt av stunden kunde jag inte låta bli att tänka på hur kul det ska bli att gå på fotboll med mitt barnbarn (mer om henne här). Samtidigt var det den där tanken om barnbarn på fotbollsmatch som gjorde att jag lämnade Ullevi med idén om att jag ska starta en ny hejarklack. En snäll klack. Som peppar i alla lägen.

För inte vill jag gå på Ullevi om klacken buar ut sitt lag? Visst, ÖIS tappade ledningen och spelade dåligt i andra halvlek. Men ändå. Tänk att ha en dålig dag på jobbet och bli utbuad för det? Nej, det var ingen skön känsla jag lämnade Ullevi med.

Ärligt talat, blev jag ganska sugen på att bua ut klacken, men jag är större än så. Eller? Gänget på Östra stå (läktaren som visserligen ligger i norr men är där ÖIS-klacken står) kanske inte gav spelarna tillräckligt med pepp? Deras många gånger väldigt komplicerade hejarramsor så lågt ner i skalan att enbart manliga bas-röster hänger med. Buuu … Skojar, jag är ju större än så. Eller?

Men tror klacken verkligen att de elva spelarna på plan blir bättre av att bli utbuade? Är det inte egentligen då vi ska heja som mest? Peppa, stötta och få dem att slappna av så att de kan, vill och vågar prestera på topp? Nu kom inte buropen förrän efter matchen, men ändå. Är ni med?

Nu ska den här tanten starta ny hejarklack

Nej, nu ska den här tanten och blivande farmodern starta ny hejarklack. Där vi hejar i alla lägen. Visst ska det finnas plats för kritik, men som det stod på min gamla holly hobby-docka: älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest. Jag tror att det gäller både fotbollsspelare, barn och barnbarn. De flesta av oss är människor nog att rannsaka oss själva och behöver inte skit från dem som står bredvid.

Alltså: jag älskar hejarklacker. Jag är superimpad av kreativiteten och engagemanget med tifon och förstår att de som anstränger vill ha något tillbaka. Och jag vill gärna hoppa och sjunga och klappa och vifta och vara en del av dem. Vill gärna bli hejad på också för den delen. Men i min hejarklack är en klack en klack som applåderar och hejar. I alla lägen. Ordet klack kommer ändå från det franska ordet claque, som betyder applådera. Kanske ska berätta det för ÖIS-klacken?

Men visst, skärp till er, lär av misstagen och utvecklas ÖIS. Snart kommer jag och mitt barnbarn och hejar. Om min egen klack inte har kommit igång till dess, vill jag inte introducera henne till de som inte begriper att man kan ha en dålig dag (och säsong?) på jobbet. Jag vill visa henne att vi är ÖIS:are och vi ger aldrig upp.

Jag ska starta en ny hejarklack. Nån som vill vara med? Behöver hjälp med tifos och sånt …

Ses snart igen och tills dess: HEJA ER! Även om ni inte är på topp idag, så kommer det en ny dag och det som skiter sig nu kan vi lära oss av till sen.

Kram Malin Lundskog

PS. För inte ska vi sluta gå på fotboll för att vi är snälla tanter som tror mer på pepp än utskällningar?