En av karaktärerna i manuset som just nu är hos redaktören hos förlaget lever kvar i manuset jag hoppas blir min tredje roman. Jag kunde inte låta bli att fortsätta att utforska henne. Det är som att jag skriver ihop min egen version av en superhjälte. Alltså, snacka om att vara en karaktär. Hon är så himla spännande. Det är nog därför hon växer från sin roll som bifigur till att bli huvudkaraktär i nästa manus. Jag vill vara hon. och just nu är känslan att jag aldrig vill överge henne. Och vem vet, det kanske jag inte gör heller? Det väljer jag som författare helt själv (jag vet, så lyxigt, va?!).

Låt oss kalla ön Knippla, shall we?
Det som är så spännande med att fortsätta att utforska henne är att jag får veta mer om hennes bakgrund och vad som är viktigt på riktigt för henne. Jag förstår mig på henne och jag kan tvista till henne ännu mer. Jo, för hon är redan ganska tilltvistad, ha ha.
Hoppas att ni kommer att tycka lika mycket om henne som jag gör, när ni läsaren romanen som kommer till våren. Den är ju en uppföljare till min debutroman, Mariannes mirakel. Manuset som jag hoppas blir min tredje roman är en helt fristående berättelse.
Jag vet inte om det verkar sinnesrubbat, men jag vill vara en karaktär jag själv har hittat på. Vad säger ni, är det rimligt? Hur som helst så gör det skrivprocessen galet rolig.
Ses snart igen, tills dess: HEJA och KÖP EN BOK (förslagsvis Mariannes mirakel, så ni hinner läsa in er innan uppföljaren kommer)
Kram Malin Lundskog
Lämna ett svar