Det var inte helt utan pirr i magen jag gick ut till hängmattan sent igår kväll. Jag menar, sju-åtta minusgrader … Hur kallt är det egentligen att sova i det? För så kallt har det inte varit en enda gång under våra drygt ett och ett halvt år med en utenatt i månaden. Och vet ni, det kan faktiskt vara så att så varm som under den kallaste natten i hängmattan hittills har jag inte varit en enda gång under alla våra utenätter.
Vi gick ut igår i dagsljus och hängde upp våra hängmattor. När vi sågs framåt läggdags hade vi med oss sovsäckar och varmvattenflaskor att ha som element.


Och jag var så varm!
Herregud. Jag var så varm om fötterna att det till och med var skönt att kliva upp och kissa framåt fyratiden på morgonen. (Även om detta med att behöva gå upp på natten är skitjobbigt. Hej tant-liv?) Då tog jag av mig raggsockorna, som jag inte lyckades knöla av mig i sovsäcken. Och jag ville inte sticka ut fötterna lång där nere i sovsäcken, för då hade jag blivit för kall. Mmm, det är ett finlir det här med att sova ute, he he.
Och kall och varm igen …
Som jag har sagt förut, så lär vi oss något nytt varje gång vi är ute. Om varmt, kallt, vind, tarp på eller av, antal klädlager, höjd på hängmattan och så vidare. Och i natt lärde jag mig detta med att inte öppna den varma sovsäcken för att svalka mig. Hellre plocka av mig ett lager kläder. För jag gjorde misstaget någon gång under natten: Jag vaknade till och var varm och öppnade därför sovsäcken. Somnade om, sådär lagom sval och skön. Men oj, så kallt det var när jag vaknade nästa gång. Inte för att det var några problem att få upp värmen igen, när jag stängde sovsäcken, men lesson learned. Spännande det här med att det alltid går att lära sig mer och att anpassa sig till naturen.
Kallaste natten i hängmattan och nya lärdomar
Och nu vet jag att jag inte hade behövt alla lager jag hade under min sovsäck, som ska vara bekväm till -18. Fårskinn, overquilt under mig, Claes tunna sovsäck som täcke under mig och min varma sovsäck. Den där extra sovsäcken kan jag skippa i minus sju-åtta grader … Ja jag skriver upp det här, för att inte glömma till nästa gång det blir den nya kallaste natten i hängmattan. Och om någon av er kanske undrar över materialsporten hängmattehäng 🙂



Den här utenatten inkluderade inget annat kvällsmys än prat i varsin sovsäck. Vi bröt också vår nya vana, att äta frukost ute. Som sagt: kallt ute. Kanske syns på min outfit när jag kom hem för att koka gröt, dricka kaffe och kolla OS? Tänk att jag ändå kunde vara så varm i natt? Så skönt! Och även om jag skriver att jag har vaknat några gånger, så känner jag mig sällan så utvilad som efter en natt ute i hängmattan. Kanske ska flytta ut för gott?

Ses snart igen, tills dess: HEJA UTELIVET!
Kram Malin Lundskog

Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar