Kan vi inte bara ta det lugnt ett tag? Landa in, stanna upp, tänka efter, tänka till och känna efter vad det är vi känner? Lära känna det vi känner. Lära känna oss själva. Och varandra. Inte bara ha tid utan ta oss tid?
Det kan jag fråga min man ibland, kanske mest för att ha någon att skylla på när jag inte ger mig tid till lugn … Han är grym på att ta det lugnt. Jag? Not so much!

Jag älskar äventyr
Jag älskar äventyr, action och fart och fläkt. Jag vill ha mer sådant i mitt liv. Eller … jag är bra på att skapa sådant i mitt liv. Men jag älskar också stillhet, reflektion och lugn och ro. Är däremot inte riktigt lika bra på att skapa det. Går igång på kortsiktiga humörhöjare som får de långsiktiga målen att verka gôrtråkiga och oväsentliga. Svarar ja utan att blinka till tränings- och andra lek-inbjudningar, trots att jag kanske bara sekunden innan har både känt och bestämt att jag behöver mer av ingenting (som egentligen är massor!), stillhet och eftertanke.
Min lust för action (action i tantformat alltså, allt är ju relativt) beror på mängder med saker: som FOMO (Fear of Missing Out), träning, belöningssystemet i kroppen, normer i samhället (fatta 80-talet när filofaxen skulle vara sprängfylld med uppbokad tid – det var då gjorde entré i vuxenvärlden) och så vidare.
Jag behöver action på insidan
Behovet av lugn har jag däremot dolt väl för mig själv och inte vågat släppa fram på grund av alla actionlustar. Dessutom har jag nog ofta misstolkat stillhetsnödvändigheten med lathet, som om det vore den värsta av alla dödssynder. Va? Ändå brakade jag in i väggen för sådär 15 år sedan! Och ändå jobbar jag med det jag gör: hjälper kloka kvinnor att tycka om sig och leva ett gott hälsosamt liv, med gott mindset och gott samvete.
Tja, jag tror att det är just därför jag jobbar med det jag gör. För att jag har erfarenheten av när actionlustarna går till överdrift, ödmjukheten av att vara en sån som älskar fart och fläkt och behovet av att bara ta det lugnt. Och för att jag lär ut det jag själv behöver träna på?

Mitt sommaräventyr
Med anledning av de här har jag bestämt mig för vad jag ska göra i sommar. Vet du vad? Typ ingenting! Eller … jo: jag ska ha sommaräventyr för mig. Många på insidan. Och många på utsidan, varför välja antingen eller? Kom just på det nu när jag skriver: att för att tåla action på utsidan behöver jag först action och fart och fläkt på insidan. Riva runt lite bland tankar, vanor och känslor. I stillhet. Nu snackar vi äventyr på hög nivå!
Jag ska landa in, stanna upp, tänka efter, tänka till och känna efter vad det är jag känner. Lära känna det jag känner. Lära känna mig själv. Inte bara ha tid utan ta mig tid till det hälsosamt superviktiga ingentingandet. Så att jag blir bättre på det, kan lära ut mer och framförallt för att jag mår bättre av det. Och nej, jag mår inte ett smack dåligt. Men det betyder inte att jag inte kan ha det bättre …
Action på jobbet
Jo, jag ska jobba också. Har ju så vansinnigt kul på jobbet och ju mer lär känna mig själv, desto bättre lär jag känna mina kunder och de sig själva. Att lära känna sig själv är spännande! Det händer ju grejer med en hela tiden, så fint att hänga med i sina egna svängar liksom … Jag tänker att sommaren är en perfekt period för äventyret på insidan. Och utsidan?! Jag jobbar visserligen med insidan varje dag i bland annat min skrivrutin, men en revidering kanske är på sin plats?
JUL(i)KALNEDERN är en del av sommarjobbet: Eftersom jag har sett behovet av gott samvete i att göra ingenting och gott mindset för att tåla både action och lugn bland alla kloka kvinnor jag är i kontakt med, har jag utvecklat sommarens roligaste utmaning: JUL(i)KALENDERN. 31 luckor med både att göra och inte göra, med mindsetting, samvete och självkärlek. Galet hälsosamt! Och galet mycket action och lugn på många olika nivåer.
Kan vi inte bara ta det lugnt?
Svaret på frågan i rubriken: Kan vi inte bara ta det lugnt? är att grejen med att ta det lugnt är ett äventyr i sig! Ett äventyr som tillsammans med det yttre äventyret gör oss glada, fria och starka till tusen. Så … nä: jag tror inte på att bara ta det lugnt. Jag tror på gott och blandat och mormors gamla lagom är bäst. Och jag tror att för att veta vad som är lagom och bäst behöver vi landa in, stanna upp, tänka efter, tänka till och känna efter vad det är vi känner. Lära känna det vi känner. Lära känna oss själva. Inte bara ha tid utan ta oss tid till det hälsosamt superviktiga ingentingandet. Vilket sommaräventyr vi har framför oss, tycker du inte?
Ses snart! Då kommer jag att dela fler äventyrliga sommartankar med er, har en serie på gång med somriga äventyr på både in och utsidan. Alla för att vi ska hålla och njuta. Hela vägen! Men tills dess:
HEJA DIG!
Kram Malin
Jag är bra på bådadera. Men emellanåt är det som om djävulen tar plats i mig och fyller fyller fyller dagarna med action action action… och sen landar jag, en dag som idag, i att lyckas ta mig för absolut ingenting. Jag bankar dock inte på mig själv för det (möjligen en knäpp på näsan imorgon när jag ska göra allt jag tänkt göra idag…).: https://herothecoach.com/2019/06/21/midsommar/
Ha ha ha! Känner igen just det där med den där djävulen … Och som sagt: tränar på lugnet. Känner mig starkare och starkare där.
Hoppas inte att ud knäppte dig på näsan. Inte för hårt i alla fall 😉 Ibland behöver vi skjuta upp …
Heja dig!
Kram M
Jag har på senare år lärt mig att ta det lugnare, även om det ibland kan göra att det kryper lite i kroppen. I år ska jag nog kolla in några sommarmoln.
Ja! Älskar att kolla moln! Det ska jag också:-)
Heja dig!
//Kram M
Så hög igenkänning när jag läser ditt inlägg!
I år blir det inte en enda sommarkurs för mig. (Förra sommaren deltog jag i tre stycken.)
I år ska jag mest vara i Billesholm. Greja i trädgårdarna, planera min 50 årsfest (som kommer vara väldigt annorlunda … )
Vi behöver lugnet!
TrädgårdARNA? Har du många att välja på?
Och nu blir jag jättenyfiken på din fest. Ska ju också ha 50-årsfest den här sommaren …
Heja oss! Och lugnet!
Kram M