Vilken dag vi har haft på Strandpromenaden, som är en del av Kuststigen (läs mer om Kuststigen här). Vi startade vid Skalbankarna och gick till Lindesnäs, där vi tog båten tillbaka nästan hela vägen. Jag gick bara vilse en gång, solen turades om att ta plats på himlen med vackra grå moln, frukostresterna smakade hur gott som helst och på vissa sträckor undrade vi om skulle haft lie med oss. Och vi fick både skog (myggor!), stad (viken sommarstadspotential!!) och hav (!!!) när vi tog oss an den här delen av kuststigen till fots och sjöss.
Men kanske inte som man tror, utan från djur.
Lär mer här, det är ju spännande ändå.
Den svåra vägen …
Om möjligheten fanns valde vi den svåra vägen under dagens vandring ( se skylten ovan). Vad som var svårt? Vi vet inte riktigt om det är att det var smalt och halt längs Bäveån som rann längs rutten eller att vi skulle haft någon slags machete eller lie med oss för att komma fram på vissa ställen.
Vi gick genom stan och kom till hamnen i Uddevalla, där skärgårdsbåten la loss för en tur, medan vår tur fortsatte till fots.
Utsikt över Uddevallbron
Jag har alltid gillat Uddevallabron (gillar broar över huvud taget som ni kan läsa om här). En stund efter det att skärgårdsbåten hade lagt ut kom vi fram till en utsiktsplats och där var den ju. Bron. Så till picknicken gjord på morgonens frukostrester satt vi och glodde på både bron och båtar.
Efter picknicken fortsatte vi vandringen, hela tiden med bron i sikte.
Gustafsberg, Sveriges första kurort
Strax söder om Uddevalla och norr om vårt slutmål Lindesnäs ligger Gustavsberg som tydligen är Sveriges första kurort dit de väl bemedlade tog sig för rekreation. Väldigt mysigt och gott om stora (alltså JÄTTE-stora) ekar. Och god glass på det.
Efter Gustavsberg var det en kort bit kvar till Lindesnäs där vi avslutade vår vandring. Utan att ha koll på hur vi skulle ta oss tillbaka. Men vi har båda två inställningen att det ordnar sig, vi är ju inte ute i ödemarken. Och det ordnade sig. Men först gick jag vilse och njöt av mer utsikt och ett vattenfall.
Gå inte vilse, sa Claes innan jag tog en egen avstickare på en ny svår (?) väg. Visst gick jag vilse. Kom tillbaka till Gustafsberg genom skogen, men först fick jag se ett vattenfall, därefter nådde en ny utsiktsplats och sedan letade jag ner skorna …
Ja, och sedan löste sig allt precis som vi hade planerat. Skärgårdsbåten kom och plockade upp oss och så åkte vi tillbaka in till Uddevalla igen.
Nu har vi tagit oss till bilen igen och ska môla pizza medan vi tar oss vidare mot Solna och Brucekonserten på torsdag. Får se var vi hamnar ikväll …
Ses snart igen och tills dess: heja tilliten till att allt löser sig! Och broar. Och natur.
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
[…] Läs hela inlägget av Malin Lundskog här –> Kuststigen till fots och sjöss […]