Ljudboksrelease med redaktörer och författarkollega

Ljudboksrelease med redaktörer från Word Audio Publishing. Och dessutom med min alldeles egen författar- och poddkollega Cilla. Alltså wowowow! Vilken fest det blev. Det där som jag har glömt av att fira. Kanske inte riktigt förstått hur stort det är? Eller inte vågat tro på att det är stort?

Hur som helst: Nu är ljudboken Mariannes mirakel också ordentligt firad och jag är verkligen hedrad över att Alexandra och Josefine, redaktörer på förlaget, ville vara med och skåla in boken. Och över att Cilla ville! Det är stort.

Vi hade releasen genom en livesändning på Instagram och förutom oss fyra, var det många fler med. Så himla kul att sitta hemma i köket en torsdagsmorgon med vatten i champagneglaset och få cyberhjärtan från både när och fjärran skickade till mig. Tack för det!

Här kan du som inte hängde med på min ljudboksrelease med redaktörerna och författar-Cilla se/lyssna i efterhand

Varför har jag inte förstått det stora?

Varför har jag inte förstått att det är stort och värt att firas? Jag tror att det har att göra med det fysiska en tryckt bok innebär. Något jag kan ta på. Känna. För att inte tala om signera. Jäklar vad kul det är att signera böcker!

Som om det inte är blir lika värdefullt när jag inte kan ta på det? Jag vet inte och jag behöver väl inte heller analysera ihjäl mig över det? Bara fatta att det tamejtusan är lika stort att komma ut med en ljudbok som med en tryckt bok. Komma igenom nålsögat, som redaktörerna pratade om på releasen. Ja, det kan faktiskt ha varit när de pratade om det som jag insåg att jag faktiskt har skapat något riktigt bra.

Ja, ska jag ta i långt bortom jante, så har jag ju gjort det två gånger. Första gången blev mitt manus antagen som tryckt bok. Det förlaget ville inte ge ut den i ljudformat. Och se på fan, då tog sig Mariannes mirakel genom nästa nålsöga. Hur bra är inte det? Ni behöver inte svara på den frågan, det är bara jag som peppar ryggen riktigt stolt uppsträckt.

Jag lyssnar på ljudböcker och köper pappersböcker

Jag lyssnar själv på ljudböcker i massor och älskar samtidigt pappersböcker. Gillar att lyssna samtidigt som jag grejar med annat, men tycker om att hålla i en bok. Och älskar den större avkopplingen med att göra en sak i taget, som det blir med en fysisk bok.

Vet ni, jag kan till och med lyssna på en bok och tycka att den är så himla bra. Då köper jag den i tryckt format sedan. Allra helst signerad. Och det säger jag inte bara för att att tipsa dig om att göra detsamma, utan helt enkelt för att … jag gör så. Någon mer?

… med vässad signeringspenna

Oavsett format hoppas jag självklart att ni vill ha er dos av Mariannes mirakel och om det är så att ni väljer pappersboken så är min signeringspenna ständigt vässad och redo att skriva en rad eller två.

Tills vi ses igen tar jag mig an uppföljaren av min debutroman Mariannes mirakel. Jag har precis fått tillbaka manuset från lektör och snacka att jag behöver kavla upp ärmarna och jobba, jobba, jobba med det för att det ska ta sig igenom de där berömda nålsögonen. För det ska det!

Gärna i alla möjliga format, så att jag får ha releasefest på olika sätt igen! Välkomna allihop!

Varma kramar Malin Lundskog