Lyft blicken för löparglädjen!

Lyft blicken för löparglädjen!

Lyft blicken för löparglädjen, både för att det är lättare att hitta löparglädjen om du lyfter blicken och skaffar dig en stolt hållning och för att en lyft blick kan ge helt andra intryck än de gamla vanliga …. Jag ska förklara vad jag menar. Och varför. Har just kommit hem efter två dagars härligt spring med ett gäng härliga löpare då vi bland annat diskuterade det här. En skitviktig diskussion för folkhälsan! 

Vilka resultat är viktigast?

Vi har sprungit massor i helgen (här hittar du länk till härligheten). Sköna löpare som alla bidrog med klokskap, glädje och jävlaranamma. Vi har lyft blicken för att rent konkret hitta en bra hållning i löparspåren och få till en skonsam och ekonomisk löpteknik. Och vi har lyft och öppnat blicken för helt annat fokus än tider som diskussion efter genomförda lopp. Distanser och farter som samtalsämne efter sprungna löprundor. Ja, du som har följt mig vet att det är precis det här som gör löpningen så glädjefylld för mig: lyfta blickar, bortvända från press och prestation. Löpning för glädje, energi, sightseeing, upplevelser och lugn.

Vilka resultat är egentligen viktiga när du springer? Egentligen menar jag. Egentligen! Det är ju ingen av oss som är direkt tvingad att springa för att komma någon vart (geografiskt alltså), så vad sjutton ska vi tvinga oss att prestera för då? Tänk att få se årets första tussilago under en löprunda? Eller bjuda sig själv på en stunds kantarellplockning utan att vara stressad över att pulsen går ner eller att du inte får ihop dina kilometrar. Okej, just kantareller och tussilagon kräver ju att vi sänker blicken, men du fattar … Känna energin efter en runda, glädjen som växer, den förbättrade sömnen, publikens hejarop under ett lopp, vad var fint längs banan/rundan och vilken del var jobbigare. Och så vidare. Det finns så mycket annat än tid och distans, press och prestation att fokusera på.

Lyft blicken – för folkhälsans skull

Stressrelaterade sjukdomar ökar fortfarande så att det är något alldeles förfärligt. Vi behöver träna oss på att relalalaxa. På att göra det vi gör när vi gör det och vara där vi är när vi är där, tacksamma och tillfreds. Med oss själva och det vi har. Vi behöver inte pressa oss med tider och distanser i löparspåren. Vi behöver springa för att släppa pressen. För att njuta av oss själva, naturen, omgivningarna. Och livet! 

Lyft blicken för löparglädjen, både i löparspåren och utanför dem. Då slipper vi som springer få frågor efter genomförda lopp och träningsrundor på vad vi fick för tid eller hur långt vi sprang. Vi slipper komma med ursäkter och få dåligt samvete för att vi är långsamma. Eeehh, för att vi tror att vi är långsamma. Vem sjutton har rätt att avgöra det egentligen. 

Vi behöver få hejarop och frågor om hur banan såg ut, hur det kändes att komma i mål, hur vi mådde innan, under eller efter loppet. Och får vi inte de frågorna behöver vi träna på att ändå svara med de svaren. För att sprida glädjen, för att få fler att lyfta blicken för löparglädjen och hälsan. Se vad som verkligen betyder något. Vi behöver kanske motionslopp utan resultatlistor, som en av de kloka löparna på löparlägret sa. Då skulle den jobbiga pressen släppa och vi skulle ge oss löpningen för livets skull, inte för loppets. För vad är ett lopp i längden?

Visst kan ett lopp vara en motivation att ta sig ut och springa och springa är bra för hälsan. Men när allt kretsar kring tider och distanser och annat som en kan sätta siffror på, då … har glädjen en tendens att försvinna. Bättre sätta ord på resultaten. Fatta den resultatlistan, när vi har lyft blicken för löparglädjen och alla andra sköna känslor löpningen bjuder på. Wow!

Vilken fråga skulle du helst vilja få efter en löprunda eller ett genomfört lopp? Ser verkligen fram emot dina svar som kan hjälpa både mig och andra att utveckla löpningen mot ännu  mer glädje och livskvalitet!

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja dig!
//Malin

ps. för att inte missa uppdateringarna här – häng med mig på Bloglovin´