Mariannes mirakel hittade hem till Hovås när Hovås Kallbadhus bjöd in till kulturlördag. En helt fenomenalt härlig lördag blev det. Tänk er själva en kombo av härliga människor, gott tilltugg, galet bra musikunderhållning, vernissage med strålande konst och samtal om böcker och författarskap. Ja, och hav och solsken på det som pricken över i:et. Ni fattar va?
Området där kallbadhuset ligger är precis där Mariannes mirakel utspelar sig och de tre huvudkaraktärerna bor i närheten. Ja, man ser till och med taket till Mariannes hus därifrån och av alla som kom på kulturlördagen var det många som gissade vilket hus det var i verkligheten.
Jag tycker själv att det är kul att läsa böcker som utspelar sig på platser man känner igen och det märktes att att fler tycker så. Man vill ju liksom snoka runt och se om det verkligen stämmer. Eller är det bara jag?
Olika författare gör på olika sätt här, men jag har hittat på huset. Lovar. Området finns (obviously), men husen jag beskriver finns inte i verkligheten. Inte karaktärerna heller, för det var de också en del roliga diskussioner runt.
Tillsammans är bästa grejen
Att skapa tillfällen för att mötas tillsammans med andra är en finfin grej med att vara människa tycker jag. Och det behöver inte vara svårare än några mail, några telefonsamtal och sen. Voilà!
Jag är så tacksam över att Lotta och Camilla på Hovås kallbadhus fixade den här kulturlördagen och jag hoppas att den gav dem lika mycket som den gav mig. Jag fick inte bara träffa dem och andra fina personer, en av mina allra bästa var på plats också och det värmer extra mycket. Dessutom sålde jag riktigt bra och det är verkligen en extra krydda på författarmoset. Det har hänt att jag har kommit hem från mässor eller andra happenings och med endast två böcker färre i bagaget.
Variation är bäst?
Ni som känner mig sen tidigare vet att jag tycker om att prata, både om böcker och annat. Ibland tror jag att jag till och med tycker lite för mycket om att prata med människor om mitt skrivande. Jag tycker att det är så kul att jag undrar om det egentligen är prata jag ska göra. Inte skriva. Men, så sätter jag mig vid datorn och hittar på berättelser och inser att det är nog den där kombinationen och variationen som är bäst. Jag älskar ju att skriva också och ska någon orka fortsätta lyssna på mig, är det kanske bäst att jag ser till att bli klar med någon av mina andra romaner. Marianne och hennes döttrar och deras relation kanske blir uttjatat i längden?
Hur det går med mina pågående manus berättar jag regelbundet, både här på bloggen och i podden Skriverier med Malin och Cilla, som ni bland annat hittar här:
Författarsamtal med Ditti Arvidsson 
rösterna!!! Ylvas dotter och hennes kusin (förlåt för dåligt minne med namn) 
plockmaten 
Mariannes mirakel minglar 
skrytskylt på mitt bokbord
Vad säger ni om kombon böcker, konst och musik tillsammans med god mat och dryck? När Mariannes mirakel hittade hem fick vi allt det där, plus havsutsikt och sol då. Mera sånt i livet säger jag och hoppas att vi ses på nåt kul event framöver.
Tills dess skickar jag massa varma kramar och fortsätter att skriva.
Ses snart!
Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje.
Lämna ett svar