Mariannes mirakel kom hem

Idag har jag varit på min sista julmarknad för i år. Vi var i Billdal, som dels är mina gamla hemtrakter, men också området där min roman utspelar sig (ni vet det där med att gräva där man står.) Ja, man skulle kunna säga att Mariannes mirakel kom hem. På många sätt. Till många hem. Trots att den första kommentaren jag fick idag var: ”Är det inga mord i boken? Nä, då får det vara.” Alla gillar olika och det är väl som det ska, eller hur?

Och jag har träffat massa gamla vänner och bekanta. Vi måste vara oss väldigt lika, det var vi rörande överens om allihop, eftersom vi kände igen varandra efter både trettio och fyrtio år. Det är både upplyftande och samtidigt framkallar mötena med gamla barndomvänner någon slags nostalgi. Åren går … Ja, tur är väl det. Tänk om de hade stannat? Men det är en tanke jag inte tänker fastna i nu. Åter till julmarknaden och skrivandet.

Och jag är glad och tacksam

Jag är så himla glad över att jag gör så mycket av det jag vill göra och så tacksam över att jag både har och tar möjligheten att göra det. Men! Hur kul det än är att prata med människor på marknader så räcker tre helger i rad för mig. Nu vill jag bara vara hemma. Vila. Jag börjar ikväll framför dagens avsnitt av julkalendern. Alltså, jag älskar Trolltider. Jag tror att det kan vara en av de bästa julkalendrarna evva. Den och Teskedsgumman. Apropå att åren går …

Over and out från julmarknadsförfattaren, men vi ses snart igen. Tills dess: HEJA människor och julmarknader och julkalendrar.
Kram Malin Lundskog

PS. Även om jag vilar just nu, så är jag alltid redo att signera ett ex eller två av min roman. Säg till om ni vill ge bort den i julklapp. I´m your santa.