Men det här är ju roligt!

Vi hade responssamtal på våra kärleksscener, mina kursare och jag. Eftersom vi blir ihoptotade i responsgrupper några dagar innan det är dags för samtalen känner vi inte varandra och därför började vi med en presentation. Jag drog till med det som kanske är det mest sårbara för mig och sa som det var, att jag vill skriva roligt. Vad responsgänget sa? Jo, de sa: Men det här är ju roligt!

Förstår ni hur glad jag blev? Just att skriva roligt är verkligen en grej för mig. En både svår och viktig grej. Jag skrev om hur jag ideligen ramlar tillbaka i relationsträsket för ett tag sedan (läs mer om det här). Inget fel i det, men nu när jag ändå pluggar kreativt skrivande kan jag ju passa på. Våga testa. Och förhoppningsvis utveckla mitt skrivande så att det kul utan att bli buskis. Det är nämligen åt det hållet jag har hamnat förut, när jag har försökt vara rolig i skrift.

Att plugga ger mig utrymme att testa

Men nu och jag har ju världens chans att testa mig fram i skolan. Och se på fan! De som hade läst min kärleksscen såg frågande ut när jag sa att jag önskar att jag vore rolig och att det är något jag vill lära mig. Ja, det var då de sa: Men det här är ju roligt!

Så glad jag är för den responsen. Ja, precis som jag är för kommentarerna om att det är underligt att en kollega inte är medveten om att någon avskyr kaffe efter flera års jobb på samma avdelning. Eller det motsägelsefulla i att ha muskulösa och mjuka armar samtidigt. För att nämna några exempel på vad jag behöver tänka till om. Snacka om en push för att vilja lära mig mer och utvecklas. Och kanske är det så att om jag inte hade outat min önskan att vara rolig, så hade de inte pekat på de delar i texten, som faktiskt var just rolig?

Hepp! Vi ses snart igen och tills dess: heja möjligheterna vi har att utvecklas allihop. Skola eller ej!
Kram Malin Lundskog