Min bok är en pärla för medelålders kvinnor

Jag är så glad och tacksam över recensionerna som kommer på min roman Ett oönskat arv. Som den på Marinas bokhylla som dök upp idag. Min bok är en pärla för medelålders kvinnor, skriver hon. Alltså. Gissa vilka jag har haft i åtanke när jag har skrivit? Och gissa om just en sån mening gör att jag hoppar (trots pajat knä) av glädje? Ni får en gissning …

Väl grundade karaktärer och skildringar av öborna extra fint

Marina skriver så mycket fint om Ett oönskat arv. Ja, jag är faktiskt överväldigad av att få höra att mina karaktärer är väl grundade och när hon skriver om att skildringarna av öborna känns extra fint, blir jag extra glad. Marina vill till och med vara en del av deras älskvärda och galna värld. Lucky me som är en del av den, eller hur?

Recensionen från Marinas bokhylla i sin helhet

”Ett oönskat arv” är den fristående uppföljaren till ”Mariannes mirakel”. Malin har skickligt vävt in tillräckligt med trådar för att det inte skall kännas som att läsaren missat något om hen inte läst den första boken. 

”Ett oönskat arv” är i grund och botten inte bara en fin relationsroman om två systrar, utan en bok om medelålders kvinnor, om hälsa och om arvsynder. 

Boken är en lättläst bladvändare i ren och modern feel good-anda, som passar utmärkt som sommarläsning. Med lättsamhet sätter Malin fingret på många viktiga ämnen, som jag själv brinner för, vilket gör att jag uppskattar berättelsen än mer. Till en början tar det några sidor för mig att komma in i boken, men efter något kapitel eller två fångar berättelsen mitt intresse och efter det flyter det på i ett fint tempo.

Malin väver ihop ett vackert mönster av både humor och allvar, med en enkelhet som jag uppskattar. Den händelserika berättelsen får mig att ömsom dra på smilbanden, ömsom bli irriterad, och ibland bli lite mer än bara irriterad.

Recensionen fortsätter:

Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Malin har lyckats fånga själva essensen av Västkusten. De väcker minnen och en längtan att ta mig till havet, ta en promenad längs klipporna eller åka ut med en liten båt och fiska.

Karaktärerna känns väl grundade och trovärdiga. Malin bjöd på den ena intressanta karaktären efter den andra med en viss mångfald som jag uppskattar hos en författare. Som medelålders kvinna kan jag känna igen mig i båda systrarna och även i deras syskonrelation. Malin skildrar systrarna på ett sätt som gör att en kommer dem nära och en får en djup förståelse för dem båda. Hennes skildringar av öborna känns lite extra fint, en kan inte låta bli att tycka om de gamla kloka kvinnorna som alla är speciella på sitt sätt. Jag känner att jag hade trivts att vara en del av deras begränsade och galna, men älskvärda lilla värld.

”Ett oönskat arv” är en känslofylld bok med många överraskningar och ligger helt rätt i tiden. Med sin mångfald av intressanta karaktärer och händelserika innehåll, kan jag se, som även en annan recensent tyckt, att den skulle göra sig bra som en filmatisering eller kanske en teater. En pärla för medelålders kvinnor. 

Tacksam för tyckande och extra sugen att skriva på nytt

Som sagt: jag är så in i hoppsan tacksam för recensioner. Särskilt om recensenterna gillar mina böcker. Såklart. Och ni som läser, er älskar jag. Massor. Fortsätt med det. Har ni inte läst Ett oönskat arv än? Eller Mariannes mirakel? Hör av er för signerade ex. Annars finns romanerna i nätbokhandeln och på Akademibokhandeln, Frölunda torg, Kristina shop och galleri här på Knippla och Sigges på Hönö.

Och nu då? Ja, nu suger det i skrivartarmen om att ge mig in i nästa berättelse. Det som jag hoppas blir min tredje roman är ju ute på vift hos förlag (som jag skrev om här) och just nu inget att göra något åt. Men en fjärde roman, det vore ju något det också. Eller, vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla er som hör av er. Som läser. Och tycker.
Kram Malin Lundskog

Förresten: Marinas bokblogg hittar ni här. Kolla in om ni är sugna på boktips! Och apropå att boken passar medelålderskvinnor, minns ni rummet fullt av kvinnor i klimakteriet?