Min perfekta kropp och varför jag ljuger om den är ett intressant fenomen. Och då är det inte min kropp som är det mest intressanta, utan det faktum att jag ljuger om den. Ljuger om den för att minsann visa att jag inser att den inte är stöpt enligt någon perfekt mall. Jag ljuger om den för att inte förhäva mig eller tro att jag är något. Så som många av oss har blivit uppfostrade att göra. Och tro.
Min perfekta kropp och varför jag ljuger
Dessutom ljuger jag om min perfekta kropp av gammal vana! Just det kom jag på mig själv med att göra för någon vecka sedan när vi kallbadade, en kompis och jag. Hennes man skulle ta kort på oss (sol, snö, is och kanske den vackraste dagen på hela vintern. Klart vi ville föreviga!) och jag säger samtidigt som jag känner att jag inte alls är så orolig som jag får det att låta: ”fota inte på celluliterna bara!”
Jag säger det av gammal vana. Och för att jag … borde? Gissa vad jag spiller över för känslor till mig själv då? Exakt! Nedvärderande och kom inte här och tro att du är så himla bra-känslor. Det jag säger och det jag tänker påverkar mig. Jag vet ju det där. Och ändå … ändå faller jag i fällan. Gång på gång på gång!
Det räcker nu!
Därför är jag så glad, tacksam och stolt över podden Min perfekta kropp! Den har Viktoria och jag startat för att undersöka de normer som gör att vi kvinnor inte tror att vi är perfekta som vi är. Normer som gör att vi inte vågar visa kanske ens för oss själva att vi är alldeles förträffliga som vi är. Normer som gör att vi letar fel, förstorar det vi inte är helt tillfreds med och jämför oss med andra.
I podden Min perfekta kropp ger vi oss ut på äventyr mot mer självkärlek, acceptans och tolerans. Av oss själva och våra kroppar. Kroppar i största allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet, för oj oj oj vad många påhitt det finns om att vi ska se ut si och posera så. Fy fan, rent ut sagt! Det räcker nu!
Idag har vi släppt en nytt avsnitt, där vi bland annat pratar om episoden med fotandet under vårt vinterbad. Jag gråter till och med en skvätt över min fina badkompis som fick se en av bilderna på sig själv och tyckte att hon var så fin att hon vill förstora bilden. Om hennes kropp är perfekt? You bet! Om den passar in i mallen ”en perfekt kropp”? Näpp! Hon är alltså som resten av oss. Och det är ju inte hela världen! Hela världen är känslorna vi har inom oss. För oss. Orden vi tänker och säger om oss själva. Till oss själva. Och andra.
Prata om perfekta kroppar
En sak är säker: det hjälper att prata om kroppen. För jag vet efter ungefär femton år som personlig tränare och kursledare inom hälsa att jag inte är ensam om att snacka ner min kropp. Eller att ljuga inför den. Om den. Av både gammal vana och av en kultur som inte anser att vi ska tro att vi är perfekta som vi är. Men det är vi GODDAMMIT!
Podden Min perfekta kropp hittar du där poddar finns och vill du lyssna nu kan du göra det här: Podden min perfekta kropp. Jag har skrivit fler blogginlägg om podden, om kvinnokroppen och om att tycka om sig själv. Några av dem hittar du här:
Lyssna gärna på våra samtal och lägg dig gärna i dem! Har du förslag på vad vi kan prata om är du mer än välkommen att skriva i kommentarerna här, eller maila mig. Det här är ett tillsammans-jobb!
Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Massa varma kramar,
Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Varför ska vi inte bara kunna vara sim vi är och njuta av en fungerande kropp?
Så underbart när en bild skapar känslan av att man är fin. Får en skön känsla i kroppen och så borde vi alla känna.
Måste lyssna på podden ❤
Du måste inte, men himla kul om du lyssnar på Min perfekta kropp. Berätta gärna vad du tycker 🙂
Ja, visst är det härligt när man får den goa känslan i kroppen av att man är fin och perfekt. PRECIS SOM MAN ÄR!
HEJA HEJA!
//Malin
Ja exakt! Sedan 1995 har jag gjort sit-ups i stort sett varje kväll. De senaste åren har jag varit uppe i 180 stycken …
Varför jag gör dem? När jag läste rättsmedicin var vi med på obduktioner och fett var äckligt orange – där och då bestämde jag mig. Sedan är det viktigt med ett bra muskelpaket för att minska risken för ryggont.
Kan jag vara stolt över min kropp?
Nej då … när jag får komplimanger har jag alltid någon ursäkt. Varför kan jag inte bara säga tack så mycket? Det är som om det är fult att vara nöjd.
Hur påverkar det våra barn? Min dotter har haft ätstörningar – har min syn på min kropp påverkat henne?
Där tror jag att du är något viktigt på spåren: att kunna säga TACK. Och känna tack … Vad är det för dumheter någon (vem?) har hittat på, att det är fult att vara nöjd?! Det har vi pratat om i podden. hur djupt rotat det sitter att vi inte ska vara nöjda och framförallt inte berätta om att iv är det.
Och om vi påverkar våra barn? Mmm. På gott. Och ont.
Förresten, du har helt rätt i att det är superduper med bålmuskler som orkar hålla kroppen 🙂
HEJA DIG!
Kram Malin
Men åh, din podd måste jag ju lyssna på! Jag säger ju sådär för att vara som alla andra, det känns mer normalt att också ha komplex..dags för en ny era!!
JAG VEEEEET! Det är ju crazy att känna att man måste visa att man fattar att man borde ha komplex för … vad det nu kan vara … vara normal.
Håller med dig. Det räcker nu! Och det är därför vi gör podden. Enough is enough o vi är mer värda än att nedvärdera oss själva allihop.
HEJA HEJA!!
Kram Malin
Å, jag måste lyssna på er podd! Älskar att lyssna på poddar när jag är ute och går och det låter som om ni avhandlar väldigt intressanta ämnen. Varför ska det vara så svårt att vara stolt över sig själv?
JÄTTEKUL om du lyssnar. Berätta gärna vad du tycker och tänker 🙂
Ja, varför? Jag tror att det har massor att göra med att vi redan från början skolas in i att vi ska vara/göra/se ut på visst sätt för att duga. Ingår i kulturen och de normer som styr och ställer med oss. Precis sådant vi diskuterar i podden!
HEJA DIG!
KRam Malin
Det viktigaste med min kropp är att den kan böra mig i det jag vill göra. Då är den perfekt.
Om/när den inte orkar/ smärtar, så känner jag inte att den är perfekt.
Så för mej ligger det perfekta med kroppen i prestation. Har insett det nu, och det känns sådär.
Det mesta i mej är ju faktiskt kopplat till prestation/leverans…
Detta behöver jag fundera mer på.
TACK! Och wow för den insikten! Jag vågar lova att du inte är ensam om att värdera prestation högt!
Tänk om kroppens smärta eller brist på ork är dess sätt att säga till oss att vi inte behandlar oss (kroppen) så himla snällt?
HEJA HEJA! Både kroppen och dina funderingar.
KRAM Malin