”Här går jag och morgonmyser mig runt ön.” Ja, så tänkte jag i morse när jag tog rundan runt ön. Ingenstans mötte jag vinden. Överallt mötte jag utsikten, den ena vackrare än den andra. Eller, nej förresten. Utsikterna tävlar inte mot varandra. Alla var lika vackrast. Och ingenstans mötte jag vinden och hur mycket jag än älskar alla väder och vindar, så är det lyxigt att gå runt på en liten ö i södra Bohuslän i 0-1 sekundmeter.
Och människorna jag mötte, de sa det jag kände: Tänk att vi får gå här och njuta. Ja, tänk va? Hur stort det är att vara en liten människa mitt i allt vackret. Tror ni inte också att det gör något med oss? Något bra alltså.
Livskvalitet skulle man kanske kunna kalla en morgonpromenad knôkad med tacksamhet? EN bra start osv …
Vi ses snart, nu ska jag skriva projektbeskrivning för mitt skönlitterära projekt på Linnéuniversitetet till våren. Det där som jag till slut bestämde mig för, som jag skrev om här häromdagen.
Till nästa gång: ut o njut!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar