Stormen Hans har dragit vidare och västsidan av Knippla är återigen en skattkista. Vad kul det är att göra fint med saker jag hittar där ute. För att inte tala om att hitta på historier kring strandfynden. Varenda väle, boj, vakare, flagga, fender och tamp som flyter iland bär på en historia (precis som alla vi) och i min fantasi blir historian inte så enkel som att stormen tog dem. Det är som att trädgården är på väg att bli till en (ganska scary) saga, he he. Kanske något att bygga vidare på i en kommande roman, men för nu finns berättelserna bara i mitt huvud.
Men skit i min fantasi nu. Det här med att göra fynd på klipporna efter hårda vindar, det är som att fynda på loppis och auktion (mer om mitt senast besök här). Man har ingen aning om vad man ska hitta, om ens något. Men i samma stund som man ser det, känns det i hjärtat att det där. Det där är för mig. Och visst är det extra härligt med saker som har varit till nytta för någon annan och som har spår av liv i sig? Jag betalar gärna med kluriga klättringar och tungt bärande för att få hem ett stycke historia. Ja, och trädgården pryder jag med saker hittar. För nu börjar trädgården äntligen bli en trädgård igen efter renoveringen …
Mer om min vurm för att leta efter saker hittar ni här. Och trädgården? Ja, den återkommer jag till och tills vi ses igen: HEJA ER!
Kram Malin Lundskog
PS. Igår skrev jag att jag kanske skulle ta semester idag och det gjorde jag. Gissa njutet!
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar