Satt med mitt morgonkaffe och tittade ut över gräsmattan i morse. Tänkte att den borde bli klippt, shit vad grässtråna är långa! Så borde det inte se ut, så har ingen annan det. Eller är det sommed allt annat, vi ser andras styrkor – om nu en välklippt gräsmatta är en styrka – och jämför dem med våra egna svagheter. Våra egna styrkor är svårare att se, precis som andras svagheter. Ja, ju längre jag satt där och sörplade på kaffet, desto längre blev gräset och desto mer övertygad blev jag om att ALLA andra har en välklippt gräsmatta. Gräsmattan blev för första gången som den har varit min jätteviktig och fick all min uppmärksamhet. Eller ja, nästan all… Jag uppmärksammade mig själv en hel del också. Vad kass jag var, som inte ens hade klippt gräset.
Så tog jag en fesljummen kaffeklunk till och fick syn på havet av scilla. Hela gräsmattan svämmade över av dem. Wow! De är ju så himla fina och de blommar ju så himla kort stund. Visst vore det synd att klippa bort dem? Gräsmattan finns ju kvar nästa vecka också. Kom på att två av Malins och mina huvudbudskap när det gäller hälsa är #fucknormal och #iamwhatiam (beställ via heja@halsamera) och där satt jag och trodde att jag borde vara som ALLA andra, där en välklippt gräsmatta var måttstocken på hur det borde vara. Hallå eller? Jag njuter av scilla några dagar till! Och prioriterar min vårstädning till att rensa bort ett gäng borden. Känns hur sunt som helst faktiskt.
Har du några gamla borden som du behöver rensa bort? Några gräsmattor som ger dig lika mycket glädje även om de förblir oklippta? Gör som du vill, det mår du säkert bäst av. Och du är ju bäst när du mår bäst, eller hur?!
ps. ja, vi vill gärna ha dina tankar om vårstädade borden – fram med dem! ds.
Lämna ett svar