Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt?

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt eller ska vi kämpa bortom den gränsen? Okej, det där är en retorisk fråga, men den är ändå meningsfull att ställa. Det uppenbara svaret på frågan om det räcker att göra sitt bästa är självklart JA! Vad mer kan vi göra liksom?! Och ändå …

Ändå kryllar det av människor (kvinnor?) som gång på gång gör mer än sitt bästa. Som pressar sig utanför sin egen gräns i allt och inte ger sig utrymme av att vara tillräckliga som de är. Men, hallå: vi är tillräckliga! Allihop. Precis som vi är. Ja, vi är till och med perfekta.

Det mest hälsosamt hållbara vi kan göra är att göra vårt bästa utifrån dagsform. Utifrån livssituation, energinivå och mående. Det bästa vi kan göra är att vara modiga och stå upp för oss själva och det vi tror på, dela med oss av det som är vi. På riktigt vi. För i det som är vi på riktigt finns så mycket fint. Där i finns det perfekta. Japp! I dig också. Jag lovar!

Att göra sitt bästa är att vara perfekt

Räcker det att göra sitt bästa, när en vill vara perfekt? Såklart! Ja, tycker jag alltså. För om du frågar mig är det så perfekt som det någonsin kan bli att vara genuin och äkta. Att göra sitt bästa utifrån sin egen situation. Jag tycker att det är perfekt att vara tillräcklig. Good enough är perfekt. För de där mallarna på vad som anses vara perfekt och nå upp till någon slags omänsklig standard – det är tamejtusan inte perfekt. Det är ju … omänskligt?

Kraven på perfektion

Jag vet inte om vi är överens om att perfekt är detsamma som att göra sitt bästa utifrån dagsform och så vidare, men om vi är det dyker det ofta upp felsökare. Du vet, de som vill peka på att vi inte är perfekta. Enligt den omänskliga mallen alltså …

Väljer vi, som jag, att berätta att vi lever hälsosamt och hållbart, att vi brinner för att ge andra mod att njuta av livet, att hitta glädjen i både rörelsen och vilan och att vi dessutom värnar om miljön, då är det lätt som en plätt att hitta sprickor i fasaden. I alla fall om fasaden utgår från den där omänskliga mallen på perfektion.

För jag äter snabbmat, jag kör bil och tar en kaffe i engångsmugg. Ibland alltså. Jätte-sällan. Ju mer medveten jag är i varje situation desto mer sällan gör jag sådant som inte stämmer med … mig. Men: jag gör mitt bästa! Och mitt bästa är att vara genuin, väcka tankar både hos mig och dig, att peppa kvinnor att våga sänka farten och hitta sina vägar till genuinitet, hälsa och hållbarhet.

Ibland är mitt bästa gôrbra, ibland svindåligt …

Jag gör mitt bästa genom att inte välja den lättaste och kortsiktigt den mest bekväma vägen. Ibland är mitt bästa så bra att det inte går att göra det bättre och ibland är mitt bästa svindåligt (jämfört med mallen du vet … ). Men både du och jag kan lita på är att det alltid är mitt bästa. Och att jag vet att om du gör ditt bästa och accepterar att det inte alltid är på samma nivå, så kommer du att känna så mycket större kärlek till dig själv. Acceptans. Och med den acceptansen kommer insikten om att du är helt perfekt. Precis som du är!

Du blir stärkt av att vara den du är och du blir mer uppmärksam på vilka val som hör ihop med dig och det liv du vill leva. Och där har vi dem igen: de där ringarna på vattnet!

Jag lever som jag lär. Jag gör mitt bästa och det är fan perfekt! Precis som du!

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt – vad tycker du? Berätta gärna!

Jag är snart tillbaka här på bloggen och då berättar jag mer om sprickor i fasader och vikten av att vara perfekt good enough. Stay tuned …

(Om du inte orkar/vill kommentera får du mer än gärna trycka tummen upp här nedanför, om du tycker att mina tankar är värde en sådan tumme. Tummen är ny på bloggen från och med idag och jag hoppas att det blir ett sätt för mig att se vilken sorts inlägg ni gillar, du och de andra som hänger med mig här.)

Vill du bli ännu bättre på att vara perfekt?

Du vet väl att du är välkommen in i gemenskapen i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK, där vi jobbar mycket med hållbar hälsa, pratar om vad vi mår bra av och stöttar varandra. Som sjutton. Till och med skrattar kärleksfullt åt varandras spruckna fasader … För där finns mycket att lära. Jo, vi tränar tillsammans också. Hittar glädjen i rörelsen. Och vi har plats för dig också! Läs mer om medlemsprogrammet här.

Ses snart igen!
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M