Jag bestämde mig för en tid sen att inte genomföra den satsning som jag satte som ett av mina träningsmål för året, Lidingöloppet 30 km.
Jag har sprungit en del i sommar, och höll min plan ok för att kunna avancera min träning för att nå mitt mål… MEN… till slut blev varje träningspass en besvikelse. Jag var alltid missnöjd för att jag "borde ha" sprungit längre/snabbare/bättre. Träningen var inte längre rolig och det tog emot att ge mig ut. En känsla jag är väldigt ovan vid. Jag har självklart motivationsdippar som alla andra, men det här kändes annorlunda. Jag reflekterade över mina känslor och övervägde det gentemot själva loppet, och den här gången valde jag att hoppa av. Att bara träna för att det är roligt. Att fokusera på att bli starkare och snabbare, men utan ett tävlingsmoment inkopplat. Moget? Mesigt? Jag vet inte, men skönt för nu.
Lycka till alla löpare i helgen – I am with you in spirit!
/Malin O tränar vidare mot nya mål
Lämna ett svar