Samtalen vi hade vid pysselbordet

Det verkar inte vara någon hejd på hur många innerliga samtal jag har fått delta i sedan jag önskade mig sådana i podden Mitt perfekta liv. Som igår till exempel, när Carolina och jag hade vårt event Bubbel, pyssel och babbel. Vilken kväll det blev. Det var inte bara vädret som var sitt vackraste novembervackra. Det var samtalen också. Och vårt pyssel förstås.

Jag tog färjan från Knippla till Burö och från Burö till Hyppeln och njöt i fulla drag. Hann inte ens fixa läppstiftet, som jag hade tänkt. Utsikten var alldeles för vacker.

På Hyppeln träffades vi i församlingshemmet och Carolina dukade fram hur mycket pysselattiraljer som helst. Färg, penslar, tyger, band, pärlor, pressade blommor, lim, sax, lagerblad som hon hade stansat ut som hjärtan i potpurri-size. Och namnbrickorna (kan man kalla det så?) till våra bubbelglas, de hade hon fixat genom att limma boksidor på ett gammalt havrefras-paket och klippt ut i blomformat (fattas bara annat, blommor är hennes grej). Hur fint som helst, eller hur?

Och redan där vaknade suget efter att skapa i mig. Hur passande som helst eftersom det var det vi ville med kvällen, väcka skaparglädjen till liv samtidigt som vi ville prata om livet med utgångspunkt i min roman Mariannes mirakel.

De innerliga samtalen

Och så fick vi den där drömmiga kvällen. Med samtal om liv i allmänhet och kvinnoliv i synnerhet. VI pratade skam, hälsohet, mens och inkontinens. Jag tror inte att någon av oss ville sluta vare sig att pyssla eller att prata när tiden för eventet var över. Jag vet att jag hade kunnat prata om min roman och mitt skrivande hur länge som helst, men så är det ju det där med färjor …

Kanske finast av allt var att kvinnorna som deltog undrade om vi inte kan köra en träff till, när de har läst boken. Gissa vad jag svarade? Jepp. Med ett rungande ja. Och ett jättehurra. Vilken grej, va? Och vilken grej det är att skapa något med någon som på noll komma en sekund kommer med förslag på hur man kan göra bokmärken. Bästa CSkapar är kreativiteten själv och det är så himla inspirerande.

Mer pyssel åt folket

Förresten, det här med pyssel. Tycker ni också att ordet låter som något oviktigt? Kanske till och med barnsligt? Jag tycker nog att det ska ha mer cred, för det är ju världens måbragrej, att umgås och samtidigt skapa helt utan press och prestation. Vad tycker ni? Och vad tycker ni om våra alster?

ps. blir ni sugna på något liknande? Jag är alltid öppen för att komma och snacka bok, både irl och online. Och Carolina och jag var överens om att det vi gjorde igår var bara början … Det är med ö-liv går inte av för hackor alltså när man kan åstadkomma sådana här små event utan större mankemang.

Vi ses snart igen, hörni. Tills dess HEJA KREATIVITETEN!
Kram Malin Lundskog