Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Search Results for: knippla

Bara jag inte blir som Marianne!

Innehåller annonslänk till adlibris

Ha ha, ja. Jag är beredd att hålla med. Bara jag inte blir som Marianne i min roman Mariannes mirakel. Stackars kvinna, som har så svårt att prata om det som är viktigt på riktigt. Som inte vågar visa sina känslor och som för traditionen vidare. Bete dig som folk och bit ihop. Ja, typ så. Orden ”bara jag inte blir som Marianne!” kom från en av medlemmarna i Mariannes mirakulösa bokklubb.

inkontinenta kvinnor, emsella, fysioterapi, Mariannes mirakel på julturné, framsidan på min roman Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, feelgood, bara jag inte blir som Marianne
Marianne tronar på omslaget till romanen

Sedan hade vi världens härligaste samtal om generationsskillnader och vikten av att faktiskt vara medveten om hur man själv beter sig. För jag tror att det är lätt att bli en Marianne. En som håller inne med det hon känner. En som inte vågar visa sina svagheter och en som tror att det är bäst att sopa ytliga skavanker under mattan. För vad ska folk tro … Jag vet inte. Vad tror ni? Inte om vad folk ska tro utan om det är enkelt att bli en Marianne om man inte är vaken på sitt eget beteende. Det trodde vi i bokklubben i alla fall. Herregud, vilka fina samtal vi har haft där.

I bokklubben pratade vi om det svåra som leder till det större

För det är mänskligt att välja den där breda vägen som följer minsta motståndets lag. Att vara den som visar sina svagheter och blottar sig (känslomässigt alltså, det är det enda blottande jag skriver om här) är svårare. Men i längden leder den svårare vägen till ett större liv, tror ni inte det?

Bokklubben är slut för den här gången och det har varit så fina träffar att mitt hjärta nästan svämmar över av glädje och tacksamhet. Klubben återkommer till våren och just nu kan du vinna en plats till den. Tacka ja till mitt hejarop här nedan, så kommer tävlingen om platsen i Mariannes mirakulösa bokklubb som ett brev på posten.

Boken Mariannes mirakel kan du självklart läsa innan dess, om du inte redan har gjort det. Är du i julklappsköparfasen och ska köpa andra böcker, kan du använda den här länken till Adlibris. Vill du ha ett signerat ex, vänder du dig till mig. Lätt som en plätt, eller hur?

PS. Jag skulle inte vilja vara någonn Caroline (som du träffar på Instagram nästan varje torsdag) eller Heléne heller, men det är en annan historia.

Vi ses snart igen, hoppas jag. Tills dess: HEJA dig. Och Marianne. Faktiskt …
Kram Malin Lundskog

.

PPS. det här med annonslänkar innebär inget annat än att jag servar med en länk till en sida jag rekommenderar och om du väljer att köpa något där, får jag en kick back på det. Det kostar inte dig ens ett ruttet öre extra. Hoppas att du gillar servicen!

Sicken jädra fest naturen bjuder på

Sicken jädra fest jag kom hem till efter bokmässan i Lund. Ni vet, när man är sådär seg efter att ha stått på bokmässa och varit sitt allra trevligaste hela dagen, lett författarsamtal och dessutom suttit massa timmar i bil. Som är en lånebil. Och lånebilen är en cab. Oh well. Hem kom jag efter en finfin bokmässa och landade trött och hungrig i soffan. Och kände inte ett dugg för att ge mig ut igen. Men. Så. Såg jag på min aurora-app att det fanns stora chanser att få se det där färgsprakande norrskenet. Så jag trotsade baksmällan och drog ut på fest med min man och hundarna. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det.

sicken jädra fest, aurora borrealis, norrsken, knippla
det här mötte vi utanför dörren
sicken jädra fest, norrsken, knippla, västkusten
utsikt från toppen av ön
norrsken, aurora, utsikt
sicken jädra fest, norrsken, aurora, västkusten
och stjärnorna de tindra så klara …

Norrskenet va?!

Norrsken alltså. För några år sedan hade jag aldrig sett det. Och det hamnade på en önskelista över sådant jag gärna ville se. När vi för två år sedan var i Fjätervålen och åkte skidor fick jag se det för första gången. Nu verkar det inte vara någon hejd på festligheterna på himlen, för det här är andra gången i år som himlen bjuder på färgfest.

Jag tackar gladeligen ja till fler sådana här fester, naturen. Visst är det magiskt? Har ni sett det? Var, när, hur? Och känner ni som jag, att när man är där ute och ser sådant här, så är det som att insikterna om vad som är viktigt i livet dimper ner i en. Och det som är viktigt är oftast det här. Enkla. Naturen. Och de man tycker om. Eller vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA naturen. Och oss.
Kram Malin Lundskog

Julen kommer snart, det går med vindens fart

Eller hur var det den gick nu igen, Ledins gamla dänga? Det känns som att det mesta kommer med allt hårdare vindars fart nu för tiden. Eller är det jag som är långsammare? Skitsamma (även om det senare är mest troligt). Det jag vill berätta idag är att julen kommer snart och det vet jag eftersom jag inom kort ska ut på ett gäng julmarknader med min roman Mariannes mirakel.

Mariannes mirakel på julturné, Malin Lundskog, författare, västkusten, julen kommer snart
Bilden är från förra advent i skärgården.
Jag har väl inte förändrats så mycket, men mössan har någon (hrrrm, inte jag) tvättat så att den passar en baby och ena vanten har någon (inte jag) käkat upp …

Julmarknader min roman och jag ska ut på 2023:

Skärgården i advent på Hönö den 2 och 3 december kl 10-16. Ni kan läsa mer om det marknaden här. Missa inte att man kan ta färjan från stan (som är Göteborg) för er som är sugna på båttur.

Knippla julmarknad, här på Knippla (say what?!) den 9 december. Läs mer om mysigaste julmarknaden evva här. (Jo, jag kanske är partisk). Är ni fortfarande sugna på båttur och inte tar er till Hönö tar jag ett snack med min man, så ordnar han säkert det.

Julmarknad på Billdals ridklubb, den 10 december kl 12-16 (återkommer med länk när jag har en). Det här är ju hemmaplan för åtminstonde Caroline i romanen Mariannes mirakel och vem vet: Hon kanske bjuder på ett av sina pausjumpa-pass?

Mina julerbjudanden

Som ni minns fyllde Mariannes mirakel två år nyss och jag frågade mitt nyhetsbrev om hur vi skulle fira det tillsammans, ni och jag. Det var en spännande omröstning som slutade oavgjort mellan alternativen att köpa boken billigare och möjligheten att vinna en digital fika med mig när min kommande roman är ute. De erbjudandena plockar jag med ut på marknaderna också. Och hit, eftersom ni kanske inte alls har möjlighet att komma, men ändå vill vara med och fira.

Köp två ex av Mariannes mirakel för 300 kr plus ev porto och (eller?) delta i utlottningen av en digital fika när min kommande roman är ute. Vill du delta i utlottningen? Signa upp dig på HEJA-ropet (mitt nyhetsbrev) här, så får du veta allt om det.

knippla julmarknad, mariannes mirakel, julen kommer snart
Förra årets julmarknad på Knippla hittade man mig i en sjöbod
(sjukt, men även de här vantarna har någon (alltså inte jag, utan någon med fyra ben) tuggat sönder …

Oavsett om vi ses på julmarknader, på bokmässa i Lund eller här på bloggen, så ses vi snart. Eftersom julen kommer snart, precis som bokmässan i Lund och nytt blogginlägg. Tills vi ses: HEJA!
Kram Malin

En lugn söndag

Jag älskar människor, jag tycker om att ha mycket omkring mig och en hel del att göra. Men ändå. En lugn söndag. Så himla skönt. Och det är väl det här som är grejen med livet. Kontrasterna. Och att kunna välja dem själv, eller vad säger ni?

en lugn söndag, frälsarkrans, knippla, utsikt
lugnt på många sätt

På söndagförmiddagar har jag min träning här ute på Knippla och det var enda passa tiden-grejen för dagen. Och ett härligt träningspass med goa människor ingår i vad jag kallar lugn söndag, även om själva träningen är allt annat än lugn. Men ni vet. Resten av dagen. Soffhäng, stickning, bokläsning, hundgos, slumra, hundpromenad och mera soffa. Utan att kolla klockan. Bara gå på känsla. Och nej, jag har inte ens duschat efter träningen. Får se hur det blir med det …

Ses snart igen, tills dess: HEJA lugnet. Och kaoset, om ni hellre vill ha det.
Kram Malin Lundskog

PS. Enda abret just nu är att de där pepparkakshusbyggena från igår står på mitt kontor, det luktar så gott att det rinner i munnen på mig.

Pepparkakshus-tävlingen är tävlad. Vem vann?

Idag har vi haft tävling här hemma. Ja, vi tjuvstartade julen (eller kan vi skylla på det där fenomenet novent?) redan den artonde november på grund av skitsvårt att få ihop sex personer samtidigt. Särskilt om fyra av de här sex är unga vuxna med hur mycket kul som helst för sig på helgerna. Och en är författare med marknader och bokmässor att delta på, förstås. Så idag gick pepparkakshus-tävlingen av stapeln.

Jag hade velat skriva den årliga pepparkakshus-tävlingen, för visst låter det mysigt? Men det är första gången den sker och vad som händer nästa år är det ingen som vet. Skitsamma. Tävlingen är tävlad och ingen vet vem som har vunnit. Av de två deltagande lagen har varje lag korat sig själva som vinnare. Ni kanske vill hjälpa till? Rösta gärna i kommentarerna nedan (helst på mitt lags alster, he he).

Tjejerna mot killarna

Lagen var tjejerna, mina svärdöttrar och jag, mot killarna, min man och våra söner och i flera veckor har vi (tjejerna) pratat om vad vi ska ha för pynt och attiraljer. Killarna hade tydligen ingen aning om vad de skulle göra, eller om de ens skulle handla något förrän igår. Men då hade de bestämt vad de skulle göra. Vi visst inte förrän vi satte oss ner med allt vårt pynt vad vi skulle göra, ha ha.

pepparkakshus-tävlingen, knippla, ritning
pepparkakshus-tävlingen, mallar, knippla
pepparkakshus-tävlingen, kristyr, nonstop
pepparkakshus-tävlingen, kristyr, pynta, jul

När vi satte oss ner för att rita kom vi på: sjöbodar. Det passar ju bra här på Knippla. Och sen växte resten successivt fram, med ljugarbänk, brygga, båt, gran (som ser ut som en heffaklump).

Killarna var lika fokuserade som oss och hade fullt sjå med att bygga sin fyr:

pepparkakshus-tävlingen, pepparkaksfyr
fråga mig helst inte om fyrvaktarens extradekoration …
pepparkakshus-tävlingen, sjöbodar
Sjöbodar, ljugarbänk, brygga och obs för båten med segel och allt.
Och heffaklumpen som kom till av att vi blandade för lös kristyr …

Jag älskar att leka med mina vuxna barn. Alltså, jag kan bli så glad över att de dels är så fina och dels över att de vill leka med oss att jag gråter. Herregud vad fint livet är, särskilt ibland. Vem som vinner är helt ointressant. Egentligen. Även om det är kul. Att vinna. Men den högsta vinsten, den är väl ändå den att få vara tillsammans med dem man älskar?

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja alla (och rösta gärna på tjejerna, he he).
Kram Malin Lundskog

Och på juldagen avgör vi vårt familje-OS, som har en gren kvar. En lek det också även om de tär en tävling …

Struktur är tydligen inte så viktigt

Struktur är inte min starkaste sida. Och vet ni, jag har skyllt på att det är därför jag inte får vissa saker gjorda. Ni vet, det är alltid skönt att ha något att skylla på och min grej har bland annat varit just bristen på förmåga att strukturera. Men, håll i hatten, det är tydligen inte så viktigt. Jag vill ha lite kaos och oordning.

struktur, moln som speglas i vatten, knippla, västkusten, novembermorgon
lätt att tro att det kaos när det inte är ordning …
men molnen som speglas i vattnet har ju också en viss struktur, eller hur?

Nu lever jag inte livet i totalt kaos, utan lite struktur behöver och vill jag ha. Men bara lite. Och det är just det som är finessen för mig. Lite. Och här har jag trott att jag borde göra som man bör (även om jag är nästan allergisk mot vad man ”bör” göra). Ni vet. Planera, sturkturera och göra schema för att få saker och ting gjorda, när det är nästan precis tvärtom. Jag får panik av för noggrann ordning och reda. Jag vill ha kaos och oordning. Ja, alltså, jag vill jobba på känsla och utgå från den när jag ska göra det jag har att göra.

Är det lagom som är bäst? Igen?

Kan det vara så att lagom är bäst och don efter person stämmer in även på det här med struktur? Jag strukturerar upp mina arbetsdagar med några punkter på en att göra-lista. Några kan vara allt från en till tre. Möjligtvis fyra eller fem, om det är smågrejer. När jag kollar in listan på morgonen börjar jag med det jag antingen känner mest för, eller vet att jag kommer att känna minst för framåt eftermiddagen.

Det där är my kind of struktur och den insikten kom jag på när jag morgonskrev om vad jag verkligen vill ha. Jag började tänka tankar om struktur som fick mig att rysa av obehag. Efter en stund insåg jag att det enbart handlade om vad jag trodde att jag borde önska mig. Det var inget som var viktigt på riktigt för mig.

Det kom jag fram till under skrivstunden, när jag insåg hur mycket jag får gjort utan exakta scheman, noggranna planeringar och någon slags systematiskt struktur. Jag strukturerar och jobbar på känsla. Det funkar. För mig. Och när den polletten ramlade ner (säger man ens så längre?) så föll ett ok från mina axlar (man kanske inte säger så heller?) och en sten från mitt hjärta (vad hände med alla dessa liknelser?). Mitt sätt funkar för mig, ger mig större frihet och får mig att göra det jag ska. Och det är väl själva grejen?

struktur, utsikt från Knippla mot Marstrand, morgonpromenad
Efter skrivstunden gick jag ut på morgonpromenaden och reflekterade vidare om det här med struktur.
Är det jag som är fast i någon slags norm om vad struktur är?
struktur, bleke, västkusten, utsikt från knippla mot hyppeln
Ännu mer struktur, eller hur?

Struktur kanske ändå är viktigt?

När jag tänker efter är struktur kanske visst viktigt, men inte på det sätt jag trodde. Är ni med?

Vad funkar för er? Om ni inte vet har jag ett hett tips: häng med hos min vän Dorro, hon är sanslöst grym på att förklara struktur och planering.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA personligt lagom struktur.
Kram Malin

En hemsida från Everday