”Skaka om världen, var dig själv! Det är ju det du är bäst på” Ja, så skrev jag i morse på Instagram och tänkte att det bara var en hälsosam pepp sådär på morgonkvisten. Hade egentligen inga djupare tankar än så med det hela. Hur svårt kan det vara liksom, att vara sig själv?
Skaka om världen, var dig själv!
Det kan vara skitsvårt! Men det tänkte jag inte på förrän någon timme senare när jag fick en drös meddelanden från mina följare där de sa just det: det är ju jättevårt att vara sig själv! Hur gör jag? Jag passar inte in. Jag vill passa in. Vad ska andra tycka? Och så vidare. Helt galet! Helt jä-a galet! Och nej, de som kontaktade mig var inte unga osäkra tjejer. Det var vuxna, och utåt sett, säkra kvinnor. Smarta kvinnor! Kloka. Men så vana vid att anpassa sig efter andras tyckanden och tänkanden och så vana vid att hålla sig upptagna av saker och ting att de inte vet riktigt vem de är. De låter inte sitt sanna jag komma fram ens för dem själva. Och gör de det är de inte alltid sanna mot sig själv av både rädsla att inte passa in och av bekvämlighet. Det är ju gôrbekvämt att passa in. Och att fortsätta som en alltid har gjort.
Kanske borde rubriken vara:
Skaka om dig själv, var ditt sanna jag!
Det är kanske där skon klämmer: vi orkar inte, vågar inte, vill inte vara vårt sanna jag? Eller vi vet helt enkelt inte vilket som är vårt sanna jag. Vi har inte tid att låta vårt jag komma ikapp utan fyller oss med annat. Med ljud och bild och andra människors liv. Vi håller oss så upptagna att vi inte har tid med oss själva?
Ju mer jag tänker på det, vilket är precis vad jag gör på bloggen på tisdagar: tänker, desto mer tror jag att det är så det är. Det där med att skaka om världen, var dig själv! är inte det som är grejen. Grejen är att vi behöver skaka om oss själva och vara sanna mot oss själva och vårt sanna jag. Låta vårt sanna jag komma ikapp ytan. Låta ytan anpassa sig efter det där sanna istället för att vi ska fortsätta att anpassa oss efter ytan. För att passa in. För att det är bekvämt. För att det kräver mod att både visa sig själv och andra vem vi egentligen är. Kanske är det till och med så att det kräver mest mod att visa sig själv vem en är?
Vad tror du om det?
Vill du hitta modet att vara dig själv? Att hitta dig själv? Att göra sånt som just du mår bra av? Antingen kan du anlita mig för individuell hälsopepp eller så kollar du in de webbkurser jag har just nu och väljer den som passar dig bäst. Vill du veta mer om något är du självklart varmt välkommen att ringa mig! Och/eller maila!
Vill du läsa vad jag tidigare har skrivit om reflektion? Kolla det hör blogginlägget: Reflektion – såhär tänker du bakåt för att komma framåt
ses snart!
HEJA DIG tills dess
//Malin
PS. Nu vet jag vad morgondagens Instapost ska handla om i alla fall. Följ mig gärna där, så får du se när vi rör om i vår egen gryta 😉
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Att vara jag är det enda jag…
Att vara jag är det enda jag kan vara. Om det är att vara osäker på vem jag ska vara så är det fortfarande att vara jag. Så egentligen är det en ickefråga att hitta sig själv tänker jag, för någon annan än mig själv kan jag inte vara. Jag tror det svåra är att acceptera sig själv som en är. En måste inte älska sig själv eller förändra sig själv. Vi duger alla som vi är.. Men att acceptera sig själv är skönt för sinnesfriden. Och det är inte alltid så lätt, men när en gör det kan en lägga fokus på helt andra saker än att pleasa andra.
ja, visst …
… att vara sig själv är det enda en kan. Tack för din insiktsfulla svar! Men: många är inte sitt sanna sig själv. De spelar en roll och har en låtsasfasad för att passa in. Hinner liksom inte lägga märke till vem de är. Egentligen. Utan kör på i en gammal invand roll som kanske inte alls är den de är idag. Så himla spännande det här! Och skrämmande 🙂
För övrigt håller jag med om att det där med att acceptera sig själv är gôrviktigt! Och gör att en tycker om sig som en är! Och då ordnar sig allt ;-9
//Malin
Det är konstigt det där, att…
Det är konstigt det där, att det ska vara svårt att bara vara sig själv. Jag har anpassat mig mycket och gör fortfarande. Men inte lika mycket och inte lika ofta. Små steg åt rätt håll ser jag det som. För det är bara när man är sann mot sig själv som man mår helt bra i själen ?
Håller med!
Det är konstigt! När börjar det? Och slutar det någonsin? Även om jag, precis som du och de flesta andra blir bättre och bättre på att vara som jag är. Och vara nöjd med det 🙂
//Malin