Löparglädje
Spring i skogen för att du mår bra. Eller spring i skogen för att du ska må bra. Eller välj traillöpning för äventyrets skull. Kanske springa trail för lugnets skull? Som extra krydda på den härliga löpningen i skogen – ta en nypa vilsespring och en härlig kompis och vips har du vispat ihop succé!
Springa vilse på låtsas
Att springa vilse kan vara ett medvetet drag, om du vet att vilse inte är vilse på riktigt riktigt, för det är ingen av oss som vill. Men i en hyfsat liten skog med gps i telefon eller klocka?
Att springa vilse på låtsas ger:
– Utmaning i form av terräng du inte är van vid. Variation av underlaget är superbra för en löparkropp!
– Utmaning i form av ovisshet när det gäller tid och distans du är ute och springer. Det utmanar inte bara kroppen utan också knoppen!
– Möjlighet att prata klart (blir en någonsin klar med det förresten?)
– Fina förutsättningar att vara här och nu. När du letar dig hemåt igen kan du inte göra annat än att fokuserar på att vara där du är när du är där och göra det du gör när du gör det.
– Något kul att prata om efteråt. Som att du var tvungen att bära hunden för att vattnet ni sprang genom var för djupt eller som att jägaren ni mötte berättade om hur extremt mycket djur det var i omgivningen (my god …).
En anledning att löpträna
En av de fina grejerna med löpning är att det alltid finns en anledning att springa, även om du inte följer ett träningsprogram (det gör inte jag till exempel). Behöver du lugn, energi, glädje, mental återhämtning, meditation, utmaning, äventyr, tanketid och så vidare så är löpning grejen. Tycker jag! Och därför tänker jag att vi lägger tid för löpning här på bloggen på lördagar.
Jag tänker till exempel bjuda på tips på upplägg på olika löppass och varför de är bra, löpstyrka, löpskolning, rörlighet för löpare och mina egna tankar om löpning. Har ändå haft en relation med löpningen sedan 11-årsåldern då min fotbollstränare tyckte att vi skulle börja springa och inte bara spela fotboll. My ass! sa vi. Eller tänkte vi tjejer i laget och tyckte inte att det var ett dugg kul. Och på den vägen är det. Ha ha ha! Allt är möjligt med andra ord – nu är löpning min livshanteringsmetod, ett perfekt sätt att umgås på och alldeles … alldeles underbart! För det mesta. För det är också en grej med löpning, som med livet i stort: det är inte alltid guld och gröna skogar. Men det är sååå värt!
Något särskilt du vill att jag bloggar om nästa löparlördag? Berätta i kommentarerna eller kontakta mig på heja@halsamera.se eller 0707545624. Ska bli kul det här tycker jag, hoppas att du tycker samma!
Nu så – snart en vecka av 2018 bakom oss, både på bloggen och irl. På bloggen har vi ägnat oss åt:
Måndag: mental träning #mentalträning
Tisdag: trender och mina tankar #hälsospaning
Onsdag: ursäkter, självsabotörer och självhjälpare #ursäkter
Torsdag: träningspass #träning
Fredag: vikten av att fira #firaframgångar
Lördag: löparglädje #löparglädje
Imorgon är det söndag, vill du veta vad som händer då följer du bloggen på Bloglovin´
Jag har ju bloggat en del om löpning förut, du hittar mycket under hashtaggen löparglädje. Här är ett blogginlägg om traillöpning: Hail trail
Vill du inte bara uppleva löparglädje tillsammans med mig på bloggen utan i verkliga livet också? Varmt välkommen att hänga med till Vrångö i mars, då vi kör spring och andra härliga löparrelaterade äventyr fredag-lördag. Mer om det här: löparglädje på Vrångö
Ses snart igen,
tills dess:
heja dig!
Malin
Emelie Wass says
Jag sprang mycket i skogen…
Jag sprang mycket i skogen som yngre och det är en underbar känsla. Skulle dra igpng löpningen i somras och sprang bara på grus och asfalt, det slutatde med att jag tröttnade…
Skogen och naturen är underbar att träna i ?
halsamalin says
Då är det dags?
Dags att dra till skogs igen?
Jag gillar variationen egentligen, både asfaltsnötning och skogsvariationen … Hoppas att du hittar ut till njutet igen 🙂
//Malin
Helena Roth says
Undrar om det inte var…
Undrar om det inte var inspiration från dig som gjorde att jag imorse tänkte tanken ”Idag ska jag nog ut en kort löprunda” – så det gjorde jag. En kvart, två kilometer, i ”skogen” bredvid mitt hem (Bulltofta rekreationsområde) – första löprundan på flera månader. Kändes superbra!
halsamalin says
Vad härligt!
Kul att jag kan vara till inspiration – och sååå bra att du inte stannade vid tanken 🙂
//Malin
Sandra Jönsson says
Jag gillar tanken på att gå eller springa vilse på låtsas…
… Det kan medföra många nya upptäckter; spännande dofter och syner. När jag reser till storstäder tänker jag ofta att jag borde bara gå, gå och gå, låta känslorna och fötterna styra mig dit de vill. Jag tror att det är ett ”rikare” sätt och uppleva en stad. Samma sak gäller här hemma. I lilla Varberg. Vad många platser jag missar genom att vandra längs mina redan upptrampade stigar.
halsamalin says
Härlig tanke –
eller hur!? Jag hittade ett naturreservat (!) i samma stadsdel i Göteborg som jag har bott i i nästan hela mitt liv … Helt galet! Iland kan det räcka att gå den upptrampade stigen åt ”fel” håll, om en vill börja lite försiktigt med vilsegåendet 😉
//Malin