I morse traskade vi ut i bergen med hundarna och gjorde både strandfynd och hittade annat skräp. När vi stod på en av de högsta klipporna såg vi något, som vi blev väldigt nyfikna på. Något vitt, som inte hade legat i den bergsskrevan förut. Var det en död svan? En förlist båt? En val? Eller … Oh, herregud, tänk om det var en kropp?! Jag kanske spårade lite mer i funderingarna än min man, men jag skyller allt på att jag ser en potentiell story i allt som händer.
På väg mot det där spännande hittade vi massa (jättemycket!) inblåst skräp. Bland annat en handske, som mycket väl skulle kunna vara en del av det där som vi var nyfikna på. För visst är det lätt att låta fantasin skena iväg när man hittar en handske om den här?
Och mitt i bergen låg en gris och väntade … (eller är det bara jag som er trynet?)
Skulle också kunna vara en brädhög
Ja, och till slut var jag då framme vid det där odefinerbara och spännande. Vad det var? En fiskelåda. I frigolit. Skräp, tyckte en av oss. Strandfynd en annan för vem vet när man behöver en fiskelåda i frigolit? Förmodligen när man minst anar det …
Dagens rapport från den lilla ön ute i havet. Vi ses snart igen och tills dess: heja fantasin, låtom os låta den skena!
Kram Malin Lundskog
PS. Är det någon mer än jag om undrar om den där handsken kommer från personen som packade fisk i lådan som nu ligger i min trädgård? Och dessutom funderar på var personen i fråga är …
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar