Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Diet

Äta bör man. Men hur?!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Årstiderna – OBS 20% rabatt just nu!

Jag vet inte om du har tänkt på det, men det är inte ofta jag skriver om mat här på bloggen eller i mina sociala mediekanaler. Jag pratar inte mycket om det under mina föreläsningar heller och det finns inte bara en anledning till det, det finns många.

Jag tycker om mat
Jag tycker om mat och äter självklart mat, så det är inte det. Jag är lika strikt med vad jag äter som jag är när det gäller min träning, det vill säga inte strikt alls. Det är nog snarare det faktiskt. Jag följer inga regler när det gäller mat. Inte i det stora hela i alla fall, men jag ser gärna att maten jag äter gynnar mig på något sätt, oftast genom att vara hälsosam, mättande och god. Ibland bara god. Ibland bara hälsosam. Och ibland bara mättande. Men kombon av hälsosam mat, god mat och mättande mat är självklart den mest ultimata kombon. 

Hållbarhet för allt och alla?
Hälsa är en hållbarhetsfråga om du frågar mig och då tänker jag både på min egen hållbarhet och på allt och alla andras hållbarhet. Som miljöns. Och hållbarheten för dem som arbetar med mat på något sätt (odlar, förädlar, transporterar, tillagar och så vidare). Jag har några äppelträd i trädgården som inte har gett mer än en handfull äpplen i år och för några år sedan lyckades jag odla gigantiska (och goda!) squash, men … för det mesta köper jag mat och då väljer jag ekologiskt, kravmärkt och säsongsbetonat så ofta jag kan. Ett men till: jag har inte heller hur mycket tid som helst, så stort WOW för Årstidernas matkassar, som kommer i form av trälådor. Klicka på länken om du vill veta mer och kanske beställa ditt WOW? Årstiderna

trattkantareller

Jag bryr mig mest om hur jag äter
Det jag bryr mig mest om när det gäller mat handlar till syvende och sist om hur jag äter. Hur ser uppdukningen ut? Vem äter jag tillsammans med? Hur sitter jag när jag äter (jo, för sitter gör jag)? Att prata mat med mig är ungefär som att prata träning och hälsa generellt – det finns visserligen generella riktlinjer, men exakt vad du ska äta i vilka mängder och med vilken frekvens, det beror på … Det beror bland annat på vem du är, vad du vill och vad du tycker om. Med det sagt: jag är grym på att coacha mina kunder åt det håll de vill när det gäller kostvanor (och andra vanor). 

Därför pratar jag inte om mat:

  • Jag tycker att det är jättetråkigt att laga mat! Om det inte är till något särskilt ändamål och jag har gott om tid på mig. Om jag vet att de som ska äta maten kommer att uppskatta den (i min familj fylld av män uppskattas sällan mina vegetariska grytor, soppor eller matiga sallader). Dessutom har jag en man som kan vara den bäste hemmakocken som finns i hela landet. Hela världen?! 
  • Det finns alldeles för många åsikter om mat! Nu menar jag inte att åsikter inte är bra, det är jättekul med diskussioner för och emot och utbyte av erfarenheter. Men: väldigt många är nere på detalj- och molekylnivå när de pratar om mat och följer strikta dieter som de inte vill göra avsteg ifrån och då blir diskussionen inget utbyte av tankar utan mer åt propagandahållet.
  • Jag tror att var och en av oss behöver hitta sitt eget förhållningssätt till mat och våga känna efter vad vi mår bra av. Åter till reflektion som jag tog upp häromdagen i Må bra utan press och prestation 
  • Det är så mycket skuld, skam och dåligt samvete förknippat med mat, som om vi inte får lov att njuta av den. Jag fokuserar hellre på njutet än detaljerna om man säger så och då blir det oftast mer generellt om att njuta än om enbart hälsosam mat. Återkommer till njut!

årstiderna

 

PS. Vill du hitta ditt sätt att äta hälsosamt, på ett långsiktigt hållbart sätt? Häng med på webbkursen Glad Fri Stark som tjuvstartar 18/10, men egentligen inte börjar förrän 23/10. Du är varmt välkommen, följ länken: Glad Fri Stark – webbkursen

Varför inte passa på att förbeställa boken med samma namn? Mer info här: Glad Fri Stark – en bok om hälsa 

Ses snart igen, tills dess:
Är du nöjd med ditt förhållande till mat? 

Heja heja!
//Malin

(undrar du vad bläckfisken på övre bilden har med mitt matprat att göra? Älskar calamares! Och skaldjur! Och väldigt mycket annat, men idag får bläckfisken symbolisera det som jag tycker är sådär våldsamt gott)

Modig hälsa!

Du har ditt sunda förnuft, du har din magkänsla, din erfarenhet och din kunskap. Använd det! Våga lita på dig själv, tro på dig själv och för sjutton, våga fråga dig själv: Vad mår jag bra av? När mår jag som bäst? 

Det kräver en hel del av dig, jag vet, du är ju inte mer än människa och det är så himla skönt att få allt serverat på silverfat. Slippa tänka och slippa fatta beslut. Ja, så är det ju lördag också… Ännu en anledning att slippa ta ansvar? 

Vad jobbig jag är idag; du vill ju bara vara ledig och göra det du gillar att göra. Det du trivs med. Det som får dig att må bra en härligt höstig lördag. Och se där: då har du ju kommit långt! Du vet vad du mår bra av… Då kan jag sluta tjôta nu. Skönt;-) Och grattis till dig! Det kräver mod att känna efter vad det är du själv innerst inne vill. Vad du själv har för anledning att träna, äta, vila, skratta, stressa, kramas, dansa osv. Du är en modig människa och det ska du ha en eloge för! 

Det är modigt att fråga sig själv och det är modigt att lyssna på sig själv. Det är modigt att inse att de där hälsomålen du satte upp på nyårsafton/under en av sommarens grillmiddagar/när din chef frågade kanske inte är de målen du helst vill nå. Du kanske inte når dem för att du innerst inne inte vill? För att det inte är de målen som får dig motiverad, som får det att slå gnistor om dig när du drar iväg mot dem. Att lära känna sig själv och hitta sina verkliga varför – det är modigt!

Springer du för att alla andra springer? Kör du 5:2-dieten för att alla andra gör det? Tränar du det du tycker är kul? Ger du dig själv tillräckligt med vila, eller har du massa måsten som inte kommer från ditt verkliga "varför"?

Lördagsgodis idag: mod! Mänskligt hälsosamt mod – du har det i dig, plocka fram det. Använd det. Det modet och svaret på dina varför kommer att ta dig till bättre hälsa än en diet eller en lägre km-tid i löparspåren. Eventuellt kan du använda dieter och tider som verktyg, men inte som mål. 

Så tycker jag en lördag, som började i skogen med hund och god vän. Höstluften är den bästa! 

//Malin L

(bilden idag: läste i GP om hälsotrender som maskerar kroppshets. Och mindes flygvärdinnedieten som nåt man bara måste följa för att … inte för att må bra i alla fall. För att bli smal? För smalast vinner. Eller inte…)

 

Diggar dialogen

…det snackas dieter så det står härliga till och alltid är det en ny variant som står på tapeten. För mig har detta alltid känts så avlägset. Med en mamma som jojobantade hela min uppväxt har jag haft ett ganska konstigt förhållande till mat utan någon direkt förebild där. Med tiden som intresset för min träning ökade krävdes också att jag åt bättre och bättre. Jag har byggt upp en stor kärlek till mat. Äter gärna det mesta och vill inte ha några förbud i min kost. Allt men inte alltid känns otroligt mer tillåtande och härlig livsdevis. Man har ju ingen aning om hur länge man lever, så varför förbjuda saker som man egentligen önskar? Att hitta en balans och leva lagom (om vi nu har ett så bra ord i Sverige, varför inte använda det?). Lagom! Så det så…

Ha en härlig höstvecka. Unna dig att leva utan förbud. Hitta en bra balans i hälsodjungeln och de ohälsosamma frestelserna du inte kan leva utan. Njut och lev.

/Malin O startar veckan… likadant som hon slutade förra… för att måndag måste inte revolutionera, lev bra jämt!

Vilket kostråd äger fett?

Nej, jag tror inte heller att antingen glass eller tomater är dieten som äger fetast, men gillar bilden;-)

Idag kom SBU:s (statens beredning för medicinsk utvärdering) med sin sammanfattning av forskning om vilka kostråd som funkar bäst vid fetma. SBU drar också vissa slutsatser om vilka som är tillämpbara vid övervikt och vilka råd som kanske kan få den f.d. fete/överviktige att hålla sin lägre vikt. 

Alltså: trots alla rubriker om den här rapporten idag, så gäller den framförallt kostråd för viktnedgång vid fetma. För vuxna. Fetma innebär ett BMI (body mass index) på över 30. (Hur du räknar och vad som gäller med BMI hittar du längst ner i inlägget). 

Vad säger de då? Jo: Att många olika kost- och dryckesråd kan göra att de med fetma kan minska i både vikt och midjeomfång (över 88 cm för kvinnor och 102 cm för män innebär ökad risk för våra s.k. vällevnadssjukdomar). Kortsiktigt hjälper kost med väldigt strikt/måttlig andel kolhydrater bättre än råd om lågfettskost. Här äger alltså low carb fett!

Långsiktigt verkar det inte finnas skillnader i viktnedgångseffekt mellan råd om strikt/måttlighet med kolhydrater, låggfettskost, högproteinkost, medelhavskost, kost med låg glykemisk belastning (GB/GL, glycemic load, tar hänsyn till kosten som helthet och inte de enskilda livsmedlens glykemiska indexnivå) eller kost med hög andel enkelomättade fetter. Och hör och häpna alla mjölkmotståndare: råd om ökat intag av mjölk kan leda till viktnedgång. Det samma gäller råd om minskat intag av söta drycker, men det är kanske inte lika överraskande?

OK – att gå ner i vikt är en sak. Att behålla den lägre vikten är allt som oftast klurigare. Det rapporten visar när det gäller att behålla sin lägre vikt är att det funkar bättre med råd om kost med lågt fettinnehåll kombinerat med lågt GI och/eller högt proteininnehåll än råd om lågfettkost i kombination med högt GI och/eller lågt proteininnehåll. Däremot finns inte underlag för att utvärdera råd om bl.a. lågkolhydratskost (LC..) och medelhavskost underlättar bibehållande av den nya lägre vikten. 

Så, vad säger man? Än är sista ordet inte sagt… Och kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Vi lär oss mer hela tiden, ibland gillar vi det vi lär oss. Ibland inte. I förra veckan kom i alla fall rönen hela vägen från USA om att:

mindre fett i maten, mer motion och att ta det lugnt
gör att vi lever längre, friskare och lyckligare!

SBU-rapporten säger inget om hur kostråden förmedlas. Det vill jag läsa mer om, för även om fetma-ökningen verkar ha avstannat bland vuxna, barn och ungdomar i stort, så blir barn till lågutbildade allt fetare. Det betyder ju inte att deras föräldrar (ja, det är ju inte barnens fel!) är osmarta på nåt sätt – kan det betyda att de behöver informationen på annat sätt? 

Och vilken diet som äger fetast? Ja, det beror ju på liksom… Men alltid lär vi oss nåt – eller hur?

Till dig med fetma (och dig utan, bara för att): Jag har varit en riktig tjockis (letar febrilt efter bildbevis, men kan faktiskt ha slängt bort dem…) och vet vad det innebär att lämna ifrån sig kilona. Det är tufft. Det är slitigt. Det är genvägar som blir senvägar, det är gråt och tandagnissel och det är en dans på jävligt taggiga rosor. Men; när du hittar ditt sätt att ta tag i det hela – för oberoende av alla kostråd i hela världen, så handlar det om den enskilda människan som ska ta tag i sin fetma… När du hittar ditt sätt, blir salig på din egen tro och bara gör´t! Då kommer du att njuta tusenfallt mer av livet. Jag lovar! Och du minskar ju risken för både diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, knästrul och annat. Sparar pengar åt både dig själv och samhället. 

Malin L, som hälsar mera™ genom att äta lördagsgodis. Bara på lördagar!

Länken till rapporten, om du missade den högst upp i inlägget, kommer här: SBU

Beräkna BMI:
Din vikt i kg dividerat med din längd i meter X din längd i meter. T.ex 65 kg / (1.70 X 1,70) = 22,5
BMI 18,5-24,9: normalvikt, under 18,5: undervikt, 25-29,9: övervikt, 30 eller mer: fetma
OBS: detta gäller vuxna (utan extrem muskelmassa).

Det finns andra sätt att mäta hälsa/ohälsa när det gäller fetma, t.ex. midjemått, höft-midjekvot och maghöjd när du ligger ner. Vi tar det sen…

En hemsida från Everday