I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab
Naturen gör gott oavsett natur
Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).
Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?
Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar