Förra årets segrare har äntligen fått vandringspokalen som Claes och jag har snickrat ihop med hjälp av silverspray, en kruka och en vinlåda. Inte så flådigt så det stör, men med tanke på att 2023 var första året sen vi startade vårt os för ungefär tjugo år sedan som vi fullföljde det, så får det duga. Det kanske aldrig händer igen? Hur som helst:årets familje-OS är inlett. Vilken gren vi började med? Yatzy …

Yatzy är alltid kul
Jamen, yatzy ändå. Det är alltid kul. Jag vet inte om jag tycker det för att det hänger ihop med våra första semestrar som par, Claes och jag. Eller med mina kompisar och mig när vi satt och tjuvrökte hemma hos någon av oss. Eller alla skidresor med barnen. Kul är det i alla fall och mitt knä kan vara hur skadat som helst. Yatzy funkar.

Juldags-krocket avgjorde allt
2023 var spännande in i det sista och kanske är det därför jag har glömt att berätta om det? Eller så är det för att vi spelade den sista och avgörande krocketmatchen på självaste juldagen och sen fastnade jag med fingrarna i pepparkaksburken? Hur som helst.
Med alla samlade på juldagen gjorde vi det som jag då trodde var typ världens längsta krocketbana, men typ tre uppsättningar bågar (fråga mig inte hur vi har samlat på oss det). I iskalla vindar och modifierade regler tog vi oss igenom banan och till sist var det avgjort. Jacob (vår yngste) vann.





Ja, som sagt. Jag trodde att vi spelade på världens längsta krocket-bana. Det var innan jag visste att det finns något som heter Extrem-krocket. Fattar ni kul? Nu fortsätter årets familje-OS med grenar som boules, dart-ish, shuffleboard och (extrem?) krocket. Kanske får vandringspokalen vandra vidare, det återkommer jag till när (om?) tävlingen är avgjord. Och viktigast är att vi har kul när vi ses. Ja, att vi ses. Punkt.
Ses snart igen! Tills dess: HEJA alla som deltar.
Kram Malin Lundskog
Mer om vårt familje-OS hittar ni här: Hela familjen deltar i samma OS, Delad kärlek är dubbel (om femkapen med sex grenar)