fylla 50

Därför är en femtioårsfest fina grejer för hälsan!

Därför är en femtioårsfest fina grejer för hälsan: för att glädje, kärlek och gemenskap är hälsosamt. Njuta av livet och god mat är hälsosamt. Glada skratt är hälsosamt. Att se och bli sedd är hälsosamt. Och i rimlighetens namn är väl även franska bubblor hälsosamt?

Jag har fyllt 50 …

Jag har fyllt 50 i en hel vecka snart, vill liksom inte att det ska ta slut. Ballongerna från festen hänger kvar i trädgården, presenterna (oj oj oj alltså: vilken generositet jag har omkring mig!) ligger framme på matsalsbordet så att jag mysa runt bland nya smycken, gamla smycken, kitesurfingäventyr, bo på ö-äventyr, fiskehemligheter, böcker, teaterbiljetter, cykeläventyr, utflykter med både blommor, pizza och glass inbakat, kurser, kaffekannor och så vidare.

*Jodå, finns en bit kvar av smörgåstårtan oxå*

Matresterna delas ut till höger och vänster och tårtan! Tårtan smakar jag på varje dag. Undrar hur länge den håller?

Därför är en femtioårsfest fina grejer för hälsan:

Kul är hälsosamt! Och kul är bara förnamnet på festen jag hade i lördags. Efternamnet skulle kunna vara kärlek, och kärlek är hälsosamt! Särskilt när en får vara med och både ge och få. Och det där att de människor som betyder mest för mig ställer upp på sommarens vackraste dag och kommer hem till mig för att fira när de skulle kunna bada … Fira är ett bra mellannamn på kvällen förresten och att fira är en fenomenal hälsoformel. Uppmärksamma finheter och utveckling (och acceptera resten …).

Såhär gick kalasandet till

Vädret kom precis enligt beställning: sol och värme. Mina allra viktigaste människor kom också de som jag hade önskat: med glädje och kärlek. Fantastiskt att få hänga en hör kväll (ja, och natt …) med de som har varit med och samskapat mig genom både förnuftiga och oförnuftiga känslor och samtal, genom uppfostran och pepp, genom ifrågasättande och humor och mest av allt genom kärlek. Jädrar i min lilla låda alltså!

Vi började kvällen med champagne från 1969! Skål och välkomna och … sedan bytte vi det bubblet till annat, för visst var det kul att dricka 50-årig skumpa (att min man hade lagt ner krut på att köpa hem det alltså!), men den var … annorlunda. Hrrrm.

Vi tog en resa genom Malin-land

Min man förvandlade sig till tågvärd och jag tog på mig rollen som lokförare och guide när vi gjorde en resa genom Malin-land, med 28 olika shades of Malin. Ja, temat för kvällen var 50 shades of Malin och ombord på tåget satte sig 28 varianter av Pippi Långstrumpar, fotbollstränare, ÖIS:are, personliga tränare, Bruce själv och Bruce Springsteen-fans, färgglada Malin:ar, tjuvrökande Malin:ar i både rosa jumpsuits och jeansskjortor, padelspelare och löpare. Måste ändå vara bekvämt att vara Malin när en ska på fest i 30-gradig värme, he he.

Tågresan var ett medvetet val, för att få in att jag värnar om miljön. För tio år sedan hade jag säkert satt gänget på flyget utan att tänka efter … Och apropå miljövänligt och för tio år sedan: jag hade samma klänning på mig, som på min 40-årsfest!

Väl ombord, med en tågvärd som serverade bubbel och snittar styrde lokförarguiden kosan tillbaka till där allt började och vilken roll alla resenärer har spelat i mitt liv. Alla hade inte träffats tidigare, så det här blev en presentation av dem allihop i den ordning de kom in i mitt liv, med deras favoritmusik som intro och några ord från mig. Till mamma och pappa, till mina vänner, mina barn, min man, mina svärföräldrar. Se och bli sedd – rena rama hälsokuren! Och ja: tog chansen att hålla tal på min egen fest!

Biljetten fick de när de klev ombord på tåget: ett kärleksbrev från mig, som de inte fick öppna förrän de kom hem. Som en gottepåse …

Sedan fick tjejerna bära med sig sina tågsäten till bords, medan killarna ritade självporträtt. Bordskavaljer valdes genom att gissa vem självporträtt som fanns på lappen varje tjej sedan fick. Och eftersom jag inte är så noga med vett och etikett och eventuellt var lite stressad innan tåget skulle gå, så hamnade bordsherren till höger. I jämställdhetens namn eller nåt?

Vi åt!

*Löpare, fräkniga och Bruce* –
*vilka gäster alltså!*

Du som känner mig vet att jag är göteborgare av både födsel och ohejdad vana, så i Malin-temat ingick Göteborg och maten vi åt var Göteborgs-mat. Typ … Vi hade gjort buffé (ja, själva!) och hyrt in både isplattor och porslin. På buffébordet fanns rökt torskrygg, varmrökt lax och stekt makrill. Och räkor och kräftor. Inget egetfångat (mitt fiske är en helt annan historia i ett helt annat blogginlägg), men hemmarökt och -stekt! Potatissallad, grönsallad (min salladsodling i år är helt outstanding!) och smörgåstårta på hembakt bröd och med räkor, lax och ägg i fyllningen.

Bröd från Nordgårdens bageri och på grillen låg korvar i drivor, för inget göteborgskalas utan halv special och Pucko tänkte vi. För dig som inte vet vad en halv special är: korvbröd med korv (två korvar för en hel special) och mos uppe på. Ketchup och senap som en känner och gärna västkustsallad till, vanligt att den beställs på separat fat.

Mitt i natten åt vi tårta. För innan dess hade vi massa härligheter för oss.

men fatta tårtan!!!
(oxå från Nordgården, som faktiskt undrade om det var en barntårta …)

Skratt och gråt

Göteborgsvitsar drog vi också. Såklart! Alla fick varsin av mig och några hade bonusar på lager. Kal, Ada och Glenn i en underbar kombo. Jag älskar att skratta! Och gråta vilket jag också fick göra. Vilka tal de höll och vilka sånger de sjöng för mig! Och samtalen, glädjen och kärleken! Ett stort register av varma känslor släppte vi fram under kvällen och det är ju fenomenalt hälsosamt att hitta dem!

Att jag hade rotat fram barnens gamla discolampa och röjt undan bord för att vi skulle kunna dans var visst onödigt. Vi kom aldrig dit. Jag kom inte heller till prisutdelningen av kvällens bästa Malin. Hann inte! För helt plötsligt var klockan morgon igen och det var dags att gå och lägga sig till soluppgången. Okej, det där med att dygna som kidsen kallar det kanske inte är så hälsosamt så att det stör, men sååå värt det. Och alla Malin var bäst!

Glädje, frihet och styrka

Hela kalaset var som en enda genomgång av min bok GLAD FRi STARK. Nästan … Och därför är en femtioårsfest fina grejer för hälsan. I boken tar jag upp vilka fem formler som fixar till det hälsosamma livet: svettas och flåsa, äta, vila, umgås och fira. Jag ger festen och dess deltagare högsta möjliga poäng på tre av de fem formlerna och är säker på att återhämtningen kom dagen efter för alla, he he. Svettas och flåsa kommer en annan dag, en sak i taget är också en hälsosam framgångsstrategi.

Ser fram emot att fylla 60, men först och främst: ser fram emot det som är just nu. Som sommaren till exempel. För som den kan det ju aldrig bli och tur är väl det?!

Ses snart igen, med mer hälsa, goda vanor och goa mindset!
Tills dess: heja heja dig!
Kram M

Livet kommer emellan är en ursäkt vi gärna lutar oss mot

Livet kommer emellan. Eller? Min man och jag pratade om hur enkelt det är att skylla på livet när drömmar om att tillbringa massa tid i snön inte blir förverkligade. Som en bekväm ursäkt liksom, det finns ju ingen som inte förstår den. Men: det som kommer emellan är ju livet, precis som drömmen och det som är vi.

Är det inte en ynnest att leva, inte något att skylla på? Eller? För det som kom emellan oss och snön är det liv som har skapat de möjligheter vi har idag. Och som är och har varit ett enormt rikt liv. Med barn. Hund. Vänner. Utveckling. Jobb. Utbildning. Företagande. Och så vidare …

Var sak har både sin plats och sin tid, för att citera min kloka mormor. Och nu är precis rätt tid för oss. Att dra iväg till snön. Och fortsätta leva.

Med livet som ursäkt

Under alla mina år som pt och även nu, då jag coachar mina kunder till att skaffa goda vanor inte enbart genom fysisk träning utan även med hjälp av att tänka och prata på ett hälsosamt sätt med sig själva kommer livet upp som en ursäkt att inte ta tag i saker eller sig själv. ”Jag har inte tränat. Livet, du vet. Det kommer emellan … ” ”Jag har inte gjort det jag lovade mig själv. Livet stod i vägen.”

Det bästa alla vi som drömmer om något kan göra är att förverkliga drömmarna när det är dags och njuta av livet under tiden. Uppmärksamma allt fint det innehåller och all utveckling vi gör. Kanske ändras drömmarna under livets gång och då är det precis som det ska vara. De drömmar som ska levas, de kommer att finnas kvar.

Mitt hetaste tips är att leva livet medan det pågår, leva det drömliv du vill leva när det är dags för det och sluta använda livet som ursäkt.

Vi har massa liv kvar, men inget som står emellan oss och det där säsongandet längre. Jag har digitaliserat min verksamhet rätt rejält och kan jobba var jag vill. Min man håller på att skola in våra söner till att rådda hans företag när vi drar. Livet går vidare och står inte i vägen. Herrenaddå – det är ju livet som är vägen.

Den nionde mars drar vi till Sierra Nevada i Spanien. Mer om det kan du läsa här: 50-årskris? Nä, bara perfekt timing! Och via taggen skibum – hoppas att du vill hänga med på äventyr!

Ses snart,
heja heja dig sålänge!

//Malin

50-årskris? Nä, bara perfekt timing!

50-årskris? Nä, bara perfekt timing! Vi ska bli skibums, min man och jag. Vet inte ens om det heter skibum längre, så redan där är jag kanske sent ute. Vet inte om säsongare är rätt heller. Men samtidigt: det är inte en sekund för sent! Inte för tidigt heller. Eller fel. Det är bara perfekt timing att dra ut på äventyr tillsammans och har ingenting med någon kris att göra. Tvärtom! Det har med möjligheter och nyfikenhet att göra.

Varför ska vi bli skibums?

En anledning till att vi drar ut på äventyr är självklart att vi gillar att åka skidor. Vi har alltid gillat vintersemestrar bättre än sommardito, då vi ändå har det så gôtt hemma. Och: Vi åker för att vi njuter av livet, det är ju ändå nu det pågår. Vi åker för att umgås med varandra. Inte för att vi inte kan umgås hemma. Men ett äventyr! Tillsammans!

Vi har levt ihop i 29 år nu (ja, det känns väldigt konstigt att vi har hunnit med det). Vi har varit gifta i 25 år till sommaren och under många år har vi båda jobbat mycket och dessutom varit delaktiga i att träna två fantastiska killar till att bli de unga män de är idag. Stort och viktigt och självklart att det har fått vara så. Vi har som många andra haft en känsla av att vi inte har tid … Men nu har vi det! Om inte annat så tar vi det!

Nej, det är ingen kris. Det är ett liv som levs.

Vi åker inte för att jag har någon form av 50-årskris (jag fyller 50 till sommaren), som en av mina gamla klasskompisar trodde när jag mötte honom häromdagen. Jag krisar inte. Jag lever! Och varför vi åker samma år som jag fyller femtio har inget med åldern att göra. Det är bara perfekt timing! Vi är unga och starka (aja, det är vår egen känsla i alla fall …), sönerna har flyttat ut och vi har båda bäddat för möjligheten att ta med våra respektive verksamheter ut i världen. Våra verksamheter och vårt nytillskott: Brorsan, vår engelske springer spaniel som fyller ett när vi åker skidor som bäst.

Det här ska vi göra

Den nionde mars sätter vi oss i bilen med våra gamla skidor, nya pjäxor, ärvda anoraker och nedladdade poddar för att ta oss de drygt 320 milen som ligger mellan Göteborg och Sierra Nevada. Jag är säkert lika pirrig i magen som jag hade varit om jag var 20 och skulle dra iväg för ett liknande äventyr. Som kanske inte hade varit så liknande det vi nu ska göra när jag tänker efter?

Nyfikenheten, friheten och skidåkningen fanns med då och finns med nu. Men … vi har inte samma fokus på sprit, krogjobb och dans som vi hade haft som 20-åringar. Nu kanske ett glas vin, en del jobb med webbkurser och vara ute o njuta så mycket som möjligt blir grejen istället. Same same och ändå jätte-different.

Vi ska testa en lightvariant av något som vi kanske vill göra mer av. Kanske inte. Men testar vi inte får vi ju aldrig veta? Under sex veckor är vi på väg till, i eller på väg hem från Sierra Nevada i Spanien. I Spanien ska vi åka skidor. Massor av skidor!

Sno gärna idén

Jag hoppas att vi inspirerar till att göra det du drömmer om! Bloggen fylls successivt på med både våra förberedelser och sedan får du självklart hänga med på äventyret medan det pågår. Här. Och på Instagram.

PS. Har du härliga poddtips tar jag tacksamt emot det. Nä, de behöver inte handla om hälsa (min man har inte alls samma intresse där), men gärna sport. Vi skrattar åt På minuten och gillar P3 dokumentärer. Men alla tips är jättevälkomna!

PPS. Vi kanske inte är skibums trots allt. Hittade den här förklaringen: ski bum – a skiier, usually male, in his late 30’s or older, who generally spends the entirety of his life at ski resorts. the rest of his life is spent sharpening skis or purchasing skis on eBay. alternatively, he coaches a high school ski team.

Här passar varken 50-årskris eller kvinnor in …

Aja, oavsett vad vi är så är vi just nu pirriga i magen av förväntan!

Vill du läsa mer om vårt äventyr? Kolla inlägg om Sierra Nevada här till exempel

Ses snart,