hönö bio

Jag har inte varit på bio på … vet inte hur länge. Sedan innan pandemin är det i alla fall. Och inte förrän jag nu har varit på bio igen inser jag hur mycket jag har saknat det. Sjunka ner i en go fåtölj (jo! Det är fåtöljer att sjunka ner i nu för tiden verkar det som) och inte kunna göra annat än att bara sitta där. Och ta in det någon annan har skapat. Här kommer två filmtips från mina biobesök: Brutalisten och Bridget Jones: Mad about the boy.

På en vecka och en dag har jag varit på bio två gånger och här kommer två filmtips från mina biobesök. För båda filmerna är fantastiska. Och väldigt olika. Och visst är det fint att vi kan ha en bredd i det vi gillar? Ja, och ett djup förstås.

Det första av två filmtips: Brutalisten.

Brutalisten är en tre och en halv timme kort (jo, hade kunnat sitt kvar flera timmar till) film om the American dream (som den var långt innan Trump förstörde den), hopp, besvikelser och makt. Den utspelar sig strax efter andra världskriget och vår hjälpte är en ungersk, judisk och framgångsrik arkitekt sommar överlevt förintelsen och tagit sig till USA. Där väntar han på sin fru, som har blivit kvar i Europa. I USA jobbar han hos sin kusin i en möbelaffär, men blir efter många om och men upptäckt av en rik man som erbjuder honom jobb. Som den arkitekt han är.

Jag som är en sucker för berättelser och inte har varit särskilt intresserad av vare sig filmkonst eller arkitektur har ändrat uppfattning. Visserligen är storyn i Brutalisten gripande och på många sätt smart (herregud, anledningen till arkitektens envishet med antal höjdmetrar upp till tak!), men filmningen! Jag kan inget om vad det kan vara för sorts filmande, men någon sort är det. Så förstärkande och … snyggt. Och arkitektur. Tankarna bakom en byggnad. Så fascinerande. Se den! Bara gör det. Ja, att den utspelar sig under den tidsperiod den gör är extra relevant just nu, med tanke på läget i vår värld.

Det här är film jag skulle vilja ha en bokklubb kring. Eller bok? Filmlubb kanske? Eller en gammal hederlig diskussionsklubb? För filmen lever kvar och väcker nya tankar mest hela tiden

Bridget Jones: Mad about the boy är mitt andra filmtips

Ja, idag var jag på den senaste Bridget Jones-filmen. Herregud vad vi skrattade, mina kompisar och jag. Och grät. Sådär så näsdukarna åkte fram. Och det är ju ganska så underbart att känslorna lockas fram så lätt i den här sortens film. Lättillgängligt, romantiskt, skitkul och jättesorgligt. Och drömmigt och underbart.

Ja, ni vet. Bridget Jones. Förutsägbart och härligt. Gillar ni feel good ska ni absolut se den. För ni går väl inte heller dit för att få en film med ett oväntat slut? Eller en film där kvinnorna inte är fixade och männen inte åldras mer naturligt? För ja, de skillnaderna är tydliga.

Men se den! Det är en skön stund med skratt och gråt. Vi var dessutom på bio på Hönö, där jag aldrig har varit förut. Och vilken biograf! Så mysig, med minst lika sköna fåtöljer som de på Göta, där jag såg Brutalisten.

Undra vad jag se nästa gång? Tipsa gärna, för jag kanske inte kan hålla mig borta från biograferna till filmen om Bruce kommer.

Ses snart!
Kram Malin Lundskog