Springer spanieln Brorsan har fått en lillebror och livet leker vidare på den lilla ön Knippla. Jag njuter av nuet och just nu är att bilda tvåhundsfamilj det bästa vi har gjort, Claes och jag. Jösses vad roligt. Och vilka vägar livet kan ta utan att man har en aning om det innan, eller hur?
För drygt tre år sedan kom Brorsan in i våra liv. Brorsan, som inte fick heta Bruce för vår yngste son (vi har två) som fortfarande bodde hemma och verkligen inte kunde tänka sig att gå ut med någon Bruce. Han kläckte idén om namnet Brorsan, eftersom ”han är ju typ våran brorsa och det låter nästan som Bruce!”. Bra argument ändå? Vi körde på det i alla fall. Egentligen har det inte med den här historien att göra, men jag vill berätta för dig som har missat bakgrunden till namnet Brorsan. Och ja, jag är typ besatt av Bruce Springsteen. Läs mer om min passion för Bruce här om du vill.
Hur som helst: för ett halvår sedan började vi prata om hur kul det skulle vara med en hund till i huset. Herregud, har man inte bara klarat av utan också haft väldigt kul med två människokillar och deras uppfostran ska man väl fixa och njuta av livet med två hundkillar? Vi bestämde oss för att vi ville ha en hund till. Men. Så köpte vi en restaurang (öppnar i september, här på Knippla. Återkommer om den!) och jag gör ju romandebut till hösten och kommer säkert att resa runt och prata bok då. Dessutom vill vi renovera en del på huset vi flyttade in i för snart ett år sedan, så … kanske inte rätt läge?
När är det rätt läge?

När är det egentligen rätt läge? Det var inte rätt läge när vi gifte oss (två universitetsstudenter som inte hade livet utstakat ett enda dugg), det var definitivt inte läge att skaffa barn när vi gjorde det (fortfarande en som pluggade, väldigt skral kassa och en rätt liten lägenhet). Vi körde på det som kändes rätt och det blev helt rätt. Som nu. När Brorsans uppfödare lade upp ett foto på Facebook på en liten fyrbent sötnos (men ärligt, vilka valpar är inte sötnosar???) och berättar att hon hade fått återbud från en valpköpare.

Två veckor senare kom han med sin uppfödare Carro till ön, lille Jackson. Slog ned som en kärleksbomb och som sagt var: det här är det bästa vi har gjort. Just nu! Barnen är också bäst. Precis som flytten ut till ön. Och äktenskapet. Det är alltid rätt läge, så länge magkänslan och lusten finns där. Eller vad säger ni?

Därför heter valpen Jackson
Det tog många om- och utröstningar innan vi bestämde oss för namnet Jackson, som kommer från Bruce-låten Jackson cage. Låten som är som ett slag i magen på den som vill bryta konventioner och normer. Men … jag verkar ju för normbryteri och att våga göra som man själv vill, så visst är det dags att släppa Jackson ur buren?!
Springer spanieln Brorsan har fått en lillebror

När lillebrorsan Jackson kom till ön blev han hux flux vuxen, lille Brorsan. Han är världens coolaste brorsa som uppfostrar lagom, leker massor och som vi hoppas förstår att delad kärlek inte är halv. Den är dubbel! Och det kan det aldrig vara fel tillfälle för …
Livet med Bruce-brothers leker och det kan hända att jag berättar mer om det snart. Vill ni det?

Hur som helst, vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Stora varma kram Malin Lundskog