Bruce Springsteen och jag – goals!

Bruce Springsteen och jag, vilken grej! Ja, även om grejen snarare handlar om jag och Bruce, he he …

Kärlekssagan mellan mig och Bruce började i juni 1985 och nådde sin kulmen, sitt crescendo och alla sköna känslor på en och samma gång den 6 april 2018. Det betyder visserligen inte att jag inte vill ha mer, för det vill jag. Det var nämligen så mycket som inte blev sagt när vi sågs, Bruce och jag. Om sanningen ska fram så sa jag inte ett enda ord! Bruce däremot sa wow åt min tatuering och nåt mer som jag inte hörde. Jag var helt paralyserad!

Jag är galet glad och tacksam över att jag inte lyssnade på dem som ifrågasatte mig, för det var det många som gjorde. Det var många som sa: aldrig!  Det är omöjligt! Eller: Hur fan ska du lyckas med det?!

Vet du vad jag sa? Jag sa att drömmar inte åldras och att jag ska träffa honom innan jag fyller 50 (nådde målet med ett och ett halvt år till godo för dig som undrar, he he). Det kanske är lika bra att ni vet inför nästa drömavslöjande och/eller livsmål från mitt håll: jag lyssnar inte på dig som inte tror på mig! 

Tatuering, rött hår och stöttande omgivning

Ärligt talat är det många som också har peppat mig och sagt att om någon kan så är det jag. Till er som har sagt så: Tack! Av hela mitt hjärta: tack! Ni är flera som har trott på mig och som till och med har förtydligat för mig att jag hela tiden jobbar mot målet. Själv har jag inte märkt att jag gör det, bara njutit längs vägen. Det har varit så självklart att slita för konsertbiljetterna, att tatuera born to run på armen, att se till att bättra på den naturliga rödhårigheten och att inte ge upp bara för att första chansen till date med Bruce inte gick som jag ville. För den kvällen när jag var på Broadway och såg showen fick jag inte träffa honom …

Bruce Springsteen och jag – en ensidig kärlekshistoria

Jag var alltså på min första konsert med Bruce 1985. Då hade jag precis gått ut nian och  rymde hemifrån med min bästis mitt i natten för att kunna köa utanför Ullevi. Regnvåta, hungriga och trötta var vi bland de första som sprang in på Ullevis gräsplan och väntade hela dagen på att konserten skulle börja. Vi spelade kort, kollade så att pannbanden satt på plats, sjöng allsång. Och … svimmade!  Ja, det var jag som stod för den delen, men: mitt i The River möttes vi igen, min bästis och jag.

Bruce hade fullt upp med sitt E street band och tänkte förmodligen inte på mig. Det gör han nog inte nu heller förresten. Men upplevelsen där på Ullevi har verkligen haft inverkan på mitt liv. Så som bra musik och folkfest gärna har. Min vurm för folkfest kan du förresten läsa mer om här.

Drömmar och mål och drömmål …

Du kanske undrar vad ett inlägg från en besatt Bruce-dyrkare har på en hälsoblogg att göra? Jo, det har med drömmar, mål och målbilder att göra. Och om sådant som får en att må bra, som kärlek, förebilder och modet att stå på sig. Sedan 1985 har jag varit säker på att jag på ett eller annat sätt skulle träffa denne store, ganska korte, man. Jag har integrerat den visionen i mitt undermedvetna med mer eller mindre strukturerad mental träning. Och jag har tagit mig till Broadway där Bruce just körde sin show (Se den! Lyssna på den!).

Jag tog mig dessutom tillbaka en extra kväll eftersom jag inte fick till någon date den första kvällen. Där stod jag längst fram utanför den guldiga scenin- och utgången och viftade med mitt röda hår och min borntorun-tatuering. Och gissa vad?! Jag fick både handtag, famntag, klapp och kindpuss. Av Bruce Springsteen! Ja, jag saaaaa ju det: Bruce Springsteen och jag! Alltså, när jag tänker på det både gråter, ryser och skrattar jag. Och blir helt pirrig! Det var så värt all väntan och den härligt, glädjefyllda känslan fyller hela mig, även om jag inte minns så mycket av själva daten …

Tro på dig själv! Och på dina drömmar …

Mina 33 år fyllda med Bruce-drömmar är ett bevis på att tålamod och det fina med att skaffa sig en riktigt stark målbild ger resultat. Har du en målbild som är så integrerad i ditt undermedvetna, så tar du steg i målriktingen hela tiden, utan att du märker det. Och du: Kan jag så kan alla!

Det spelar ingen roll vad du har för mål i livet, grunden ligger i att tro på dina drömmar. Och i att tro på dig själv! Du vet, inte låta någon annan avgöra om de passar sig bättre för en femtonåring än en femtioåring. Det viktiga är ju att det får dig att må bra och att må bra är ju hälsosamt! Precis som att glädje, kärlek och musik är hälsosamt! Att träna mentalt, att jobba med sitt mindset och att våga drömma gör underverk för oss och vår hälsa!

Det är hälsosamt att drömma

Ja, vi mår bra av att drömma. Sannsagan Bruce Springsteen och jag är verkligen en dröm som har besannats. Jag tror att vi går runt och bär på sådant här allihop, utan att våga släppa fram det. Men modet att drömma ger livet en extra krydda och även om drömmen inte blir sann så är den en låga som ger glädje åt det vi gör. Är du med?

Har du något drömmål? Det vore så fantastiskt kul att få veta. Dela mer än gärna med dig, för när vi vågar sätta ord på våra drömmar och uttala dem högt är chansen stor att vi upptäcks av någon eller något som kan hjälpa oss på vägen. Så, berätta: vad drömmer du om?

JAG HEJAR PÅ DIG!

Ses snart igen hoppas jag
//Malin

ps. mer om att sätta mål hittar du i boken GLAD FRi STARK – läs gärna den.

pps. som en tribute till min drömuppfyllelse firas numera internationella Bruce&Malin-dagen den 6 april varje dag. Vill du vara med? Ge mig din bästa Brucelåt, så kör vi en dans till den. Så ska Bruce Springsteen och jag firas tycker jag.