Jag nyper mig i armen och kan inte sluta att kraxa med min ganska hesa konsertröst. Det här hände faktiskt. På riktigt. Ikväll. Jag var på en av de bästa Brucekonserterna jag någonsin har varit på. Det var glädje, rock´n´roll och sånt fenomenalt ös från början till slut. Ja, det var massor av allt man kan önska sig. Bruce och E Street Band gjorde det igen. Och vet ni vad? Han avslutade med att säga att de kommer tillbaka. Precis som han gjorde på Ullevi förra sommaren. Och jag är helt pirrig. Tänk om han kommer till Ullevi 2025? 40 år efter hans första konsert där. Konserten då jag blev knockad av hans storhet. Vilken grej!
(om det inte kallas att skrika … har inte frågat Claes om det)
Men oavsett om han kommer tillbaka med sitt band igen, så är det en sådan rysarglädjeinjektion att få vara med om en konsert som den ikväll. Att få vara med om Bruce och E Street Band. Det är livets liv det.
Konserten får massa guldstjärnor, men det får inte SL
Det var inget som talade emot att jag skulle på Springsteens konsert, även om inte allt var som det jag vill ha det. Dels var konserten i Stockholm (hallå! Den ska ju vara på Ullevi), dels var den inomhus (älskar utomhuskonsert, i nästan alla väder) på en arena som inte ens heter Friends längre. Och dels hade vi sittplatsbiljetter.
Men! Sittplats blev utan större krux ståplats, inomhus blev bara extra svettigt och det här var en av de bästa Bruce-konserterna jag har varit på. Så Stockholm funkar. Bruce och hans E Street Band gjorde det igen. Ja, det enda som inte funkar är att ta sig från arenan. Alltså vad f-n! När alla lyckorusiga konsertbesökare ska ta sig från Solna blir det för mycket för bussar och tunnelbanor.
När vi hade väntat ett bra tag på buss (tunnelbanan gick vi inte ens ner till på grund av horderna av människor som knôdde där) kom meddelandet från lokaltrafiken: Alla bussar inställda på grund av event. Va? Är det inte då det är läge att sätta in fler bussar? Styra om trafiken? För den stod still. Blåsljus kom inte fram. Taxibilar kom inte fram. Dessutom skulle första taxin vi efter en lång stund fick tag på ha 700 spänn för att köra in till stan. Undrar fortfarande om någon tog den bilen, eller om han sänkte priset.
Slutet gott, allting gott. Även om det inte är slut än …
Och vi? Ja, till slut fick vi tag på en bolt som snitslade sig in till stan med oss. Hungriga (skyll oss själva som hade ätit sen en sen frukost). Konsertrusiga. Och hade det inte varit en av sommarens somrigaste kvällar hade vi kanske inte tagit det med samma ro som nu. Konserten var för bra för att inte fortsätta att njuta av. Men det är inte tack vare SL och vilka andra inblandade det nu är i den här trafiksoppan som kvällen blev en toppenkväll. Det är tack vare Bruce. Bandet. Och alla vi som var där. Heja oss!
Förresten så finns det en fördel med sittplats. VI var jättesena in på arenan, eftersom vi träffade två lika stora Brucefans som jag innan konserten. Ja, vi hade så kul med dem och gottade oss åt våra respektive Bruce-minnen att vi fick rusa in för att hinna ta plats innan konserten började. För är det någon man kan lita på när det gäller punktlighet är det Bruce. Och E Street Band. Här är ett av mina minnen till exempel: Springsteen och jag och Hur ska jag kunna landa.
Vi ses snart! Till dess: HEJA människor, möten och Bruce
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar