På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …
Jag bjöd upp. De svarade ja!
Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!
Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!
Jerusalema Challenge på Knippla
I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.
Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!
Vår första dans
För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.
Här kan du se hur premiärdansen såg ut:
Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …
Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?
Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.
Sa jag tacksam? 
Danskompaniet Unsink
Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!
På Knippla dansar vi tillsammans
På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?
I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.
HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.